Kometen Li Andersson

 

Skulle man tala i idrottstermer skulle man kalla Vänsterförbundets partiordförande Li Andersson för superstjärna. Inom politiken är man ändå lite försiktigare med olika benämningar eller med användningen av adjektiv överlag. I Finland är anspråkslöshet en egenskap som värdesätts högt, åtminstone i offentliga sammanhang.

Efter sin tid som ordförande för Vänsterförbundets ungdomsförbund, Vänsterunga, blev Andersson år 2015 vald till riksdagsledamot med 15 071 röster. Följande år valdes Andersson till partiordförande för Vänsterförbundet. I kommunalvalet år 2017 var Andersson överlägsen röstdrottning i Åbo med 6 374 röster. När man jämför antalet röster med övriga riksdagsmän från Egentliga Finland, kan man konstatera att Andersson fick lika många röster som de grönas Ville Niinistö (3 769 röster) och samlingspartiets Petteri Orpo (2 693 röster) fick tillsammans.

Hur kommer det sig att Andersson uppnådde dessa framgångar i valen och blev partiordförande? Ett vanligt svar är att man ska vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt och dessutom ha lite tur. Politik är en sannerligen svårhanterad bransch. Det räcker inte att du säger rätt saker, du ska också ha en viss förmåga att prata om komplicerade helheter på ett begripligt vis. Det här gäller alldeles speciellt om du ska bli partiledare eller om du ska inneha en central position inom rikspolitiken.

Riksdagen är ändå ett brokigt ställe. Alla i riksdagen är inte där för sina meriter inom politiken. Under senare år har man sett att världsmästare inom olika idrottsgrenar, kända artister eller TV-profiler också bänkar sig i plenisalen på Mannerheimvägen. Andersson kan ändå inte placeras i kategorin kändis som blev politiker, Andersson hör till kategorin politiker som blev kändis.

I Egentliga Finland var Andersson år 2015 definitivt på rätt plats vid rätt tidpunkt. De grönas Janina Andersson hade redan tidigare lämnat riksdagen och Vänsterförbundet hade några år tidigare på allvar inlett transformeringen från ett kommunistiskt arbetarparti till ett parti som jobbar för jämställdhet, rättvisa och ekologisk hållbarhet. Nya profiler behövdes i Vänsterförbundet. De gröna och Vänsterförbundet tävlar definitivt delvis om samma röster, medan det i båda partierna också finns anhängare för vilka det är omöjligt att rösta på det andra partiet. Som finlandssvensk Åbobo tog Andersson också svenska röster av andra partier.

Det är inte många politiker som klarat av att göra en liknande kometkarriär i Finland. Vad kommer Andersson och Vänsterförbundet att göra i nästa riksdagsval i Egentliga Finland? Fortsätter den överlägsna segersviten eller finns det något eller någon som hotar Andersson på röstdrottningens tron? Kommer kometen Andersson att flyga ännu högre och få en central ministerpost efter valet?

Att byta tåget och cykeln mot den svarta ministerbilen kan vara farligt, åtminstone för den politiska karriären. Väljarna kan uppleva att man valt maktens korridorer och glömt bort den vanliga människan.

Andersson har som partiordförande en alldeles central roll inom partiet inför nästa riksdagsval. Andersson kommer att vara tvungen att göra kampanj i hela landet. Kan detta inverka på hennes popularitet i Egentliga Finland? Inverkan är liten, eftersom partiordförande ändå syns i alla tänkbara kanaler inför valet. Vill partiet vara med i nästa regering, vilket sannolikt alla partier vill, gäller det att vinna valet. Vänsterförbundet har för tillfället 12 riksdagsledamöter.

I Egentliga Finland har Vänsterförbundet två riksdagsledamöter. Annika Lapintie invaldes med det lägsta jämförelsetalet som sjuttonde och sista från valdistriktet. Det kräver minst sagt ett kanonval för att Vänsterförbundet ska öka antalet mandat i Egentliga Finland, speciellt då SDP har vind seglen i opinionsundersökningarna. SDP och Vänsterförbundet har väljare som kan alternera mellan dessa två. Här kan dock Anderssons politiska celebritet locka väljare till Vänsterförbundet. Andersson jagar röster också hos väljare som röstar på De gröna och varför inte i viss mån även SFP.

Mycket tyder på att SDP kan vara statsministerparti efter valet. Om De gröna och Vänsterförbundet går framåt i valet, är det inte uteslutet att Finland skulle få en regering med SDP, De gröna och Vänsterförbundet. Helt uteslutet är det inte heller att SDP väljer Samlingspartiet och dessutom kommer SFP och kanske någon annan med. Finland har haft politiskt ganska färggranna regeringar, så därför är det svårt att utesluta något alternativ.

Det mest positiva inför just det här valet är att väljarna denna gång på riktigt kan välja i vilken riktning Finland ska gå. Alternativen är i alla fall lite tydligare än de varit inför många tidigare val. Politiken vinner på att alternativen är tydliga. Få väljare känner till partiernas partiprogram. Rösten ges utifrån de stora linjerna, med tyngdpunkt på kända profiler. Det ska bli intressant att se var kometen Andersson landar efter valet.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*