Kolumnen PS: Film är bäst på storduk

Film är bäst på bio, heter det i sloganen som väl kom till redan på videokassetternas tid.
En slogan det inte finns något att invända emot. Egentligen.
Eller javisst, någon kan säga att film är bäst i hemmasoffan eftersom dagens teknik möjliggör att du ser vilken film du vill när du vill och det finns också många argument som talar för ett sådant tänk.

Hemmasoffan kan vara speciellt inbjudande en årstid som den här, när höstregnet hamrar mot rutan och du sitter där skönt insvept i en pläd, kanske med tekoppen eller till och med vinglaset framför dig.
Kanske med någon nära intill. Eller med barnen på rad – då har hemmasoffan också sina klara fördelar, med närhet till kök, toalett, snuttefilt…

Men visst är film bäst på bio?
När bilden, ljudet och ljuset ger oss den där rätta se-på-film-stämningen, när du sjunker in i filmens värld och inte kan tänka på något annat. När mörkret sänker sig och din fokus till hundra procent är där, på duken.
Eller kanske du hör till dem som förmår tänka på annat – som på att någon ständigt prasslar med sina popcorn där bredvid, eller på att kunde de sänka ljudnivån en aning, här tar trumhinnan nästan skada, eller den där längsta i filmpubliken som sitter precis framför…

Jag hör till dem som verkligen gillar film. Att tänka i bilder tycker jag överlag om, och när någon, det vill säga en kunnig regissör, har tänkt till har filmen en förmåga att fängsla totalt. Så där som bra filmer gör.
Jag tycker det handlar om att välja, det finns gott om riktigt bra filmer. Just nu är en sådan aktuell på biodukarna, nämligen ”Sameblod”.
Den fängslade mig på torsdagskvällen och gav uppslaget till veckans PS.

Det var ett tag sen sist, nästan ett helt år faktiskt, sedan jag hade suttit i biografsalongen på Köpmansgatan i Åbo. Men inte alls länge sedan jag såg en film på storduk, eftersom filmen ”Ikitie” visades i Pargas idrott- och ungdomsgård (Piug) samma veckoslut som den hade biopremiär i Finland.
Också den aktuella filmen är i mitt tycke bra och bär på ett gemensamt drag med ”Sameblod”, den skildrar en period i vår historia som har tigits ihjäl.
Att få se ”Ikitie” och många andra filmer i Pargas (Bio Sydväst) samma veckoslut som de når de riktiga biograferna i landet är alldeles fantastiskt, och något jag verkligen uppskattar som Pargasbo.
Bio Sydvästs revir är lika stort som den administrativa stadens, mina filmbesök går till Piug. Och det är ett mångsidigt hus staden har; där en handbollsmatch kan spelas bakom väggen medan bio- eller teaterpubliken bänkar sig i salongen.
Allt det här fick mig att tänka på en modifierad slogan: Film är bäst på storduk.

För i Piug har jag till exempel upplevt 100-åringen som hoppade ut genom fönstret, där har Ingrid Bergmans liv spelats upp på duken, dito Tom of Finlands, och där har Fäktaren fascinerat mig.
Tiden räcker inte till för att se alla goda filmer som finns, tänker jag då jag hör någon besviken biobesökare lämna Finnkinos salong i Åbo.
Jag vet inte vilken film de såg, men tydligen inte ”Sameblod”, och knappast heller ”Ikitie”.
Tanken går igen till Piug och Bio Sydväst.

Där visas ett urval filmer som är värda att se! Men det tipset sänder jag främst till Pargasbor…
Vi vet att vägen dit från Åbo är längre än samma väg i motsatt riktning. Det vi också vet är att bänkarna inte är lika bekväma i Pargas som i Åbo. Sen är det klart billigare i Pargas; sånt får man ta, som belåten Pargasbo!
Bio Sydväst visar också filmer i Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö.

Anja Kuusisto

Läs också ÅU:s filmrecensent Krister Lindbergs text om ”Sameblod”

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*