KOLUMNEN: Bristerna i asylsökandenas rättsskydd måste åtgärdas

I lördags publicerade Helsingin Sanomat en utredning om hur de ändringar som regeringen genomfört i rättshjälpssystemet påverkat asylsökandes rättsskydd. Slutsatserna är verkligen oroväckande, och regeringen bör snabbt skrida till verket genom en utvärdering av de följder de nya reglerna fått.

Problemet med de skärpningar som regeringen Sipilä gjort i asylpolitiken är att man måste ta i beaktande en mängd olika enskilda beslut för att kunna få en helhetsuppfattning om hur stor kursändringen varit.

Asyllagstiftningen har skärpts, genom att familjeåterförening gjordes svårare och genom avskaffandet av en hel skyddskategori. Migrationsverket har skärpt sin egen linje genom landsklassificeringar som inte tillräckligt tar i beaktande det oroliga läget i Afghanistan och Irak.

Migrationsverket skärpta linje beror även på att “intern flykt” tillämpas på ett sätt som i praktiken lett till att non-refoulementprincipen långsamt urholkas. Enligt den får asylsökande inte skickas tillbaka till länder där de riskerar att bli utsatta för tortyr eller livsfara.

Migrationsverket kringgår dock denna regel genom att skicka tillbaka personer till andra delar av länderna. I praktiken leder detta till exempel till att afghanska asylsökande, som är födda i Iran och aldrig ens besökt Afghanistan, ändå blir skickade dit med hänvisning till ”intern flykt”.

Utöver detta har det även gjorts ändringar i rättshjälpssystemet, som trädde i kraft i september i fjol. Rättshjälpen i det första skedet av asylprocessen har koncentrerats till de offentliga rättshjälpsbyråerna. Det innebär att alla de erfarna jurister och organisationer som länge arbetat med asylfall i praktiken exkluderades från rättshjälpsystemet i ansökningsskedet, och ansvaret koncentrerades till rättshjälpsbyråerna, som inte har erfarenhet av arbete med asylfall.

Samtidigt ändrades reglerna så att det rättsbiträde som erbjuder rättshjälp endast kan närvara vid intervjuer som Migrationsverket gör av “särskilt vägande skäl”.

Ytterligare en ändring som gjordes var att reglerna för den ekonomiska ersättning som rättsbiträdena får ändrades. Då den tidigare varit baserad på antalet timmar arbete som läggs ner, tog man nu i bruk en klumpsumma som ersättning. I praktiken innebär det att rättsbiträdena får en ersättning på 800 euro per fall, oberoende om arbetet tagit 2, 20 eller 50 timmar arbete.

Såväl de asylsökande som expertorganisationer varnar nu för att dessa reformer lett till att de asylsökandes rättsskydd inte förverkligas. Advokatförbundets ordförande anser att försämringarna i rättshjälpssystemet är en orsak till att en tredjedel av asylbesluten i år ändrats i domstolen. Andelen är för stor för en rättsstat som Finland.

Tjänstemännen har under denna regeringsperiod hela tiden besvarat kritiken mot regeringens asylpolitik med att säga att man ”endast följer lagen”. Om rättshjälpssystemet har stora brister innebär det att denna princip inte förverkligas.

Om en asylansökan är bristfälligt gjord, har inte Migrationsverket möjlighet att fatta beslut baserat på all den information som har betydelse för den asylsökandes fall. Om ett negativt beslut överklagas men överklagan är bristfälligt gjord, har inte domstolsväsendet möjlighet att fatta ett beslut som baserat sig på all den information som är relevant för den asylsökandes fall.

Hela principen om att man ska kunna lita på att rättsprocesserna fungerar som de bör i en rättsstat som Finland smulas sönder om rättsprocessen har stora brister.

Li Andersson

Vänsterförbundets ordförande och riksdagsledamot från Åbo

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*