Kolumn: Språkförsök på vems bekostnad?

Språk öppnar dörrar. Det är ett faktum. Vårt land borde sätta mycket mer krut på att fundera på hur vi kan öka finländarnas språkkunskaper. Istället koncentrerar sig regeringen på hur man kan minska kunskaperna i det andra inhemska, dvs. i praktiken svenskan. Det är dumt, mycket dumt.

För såväl individen som samhället är det till fördel att det finns en så bred språkreserv hos befolkningen som möjligt. Frågan har inte blivit mindre viktig i vår allt mer globaliserade värld, fastän många upplever att man klarar sig långt med engelska. För Finland, som är oerhört exportberoende, ger mer språkkunskaper tvärtom större möjligheter till framgångsrik affärsverksamhet som i sin tur skapar arbetsplatser.

Våren 2015 röstade riksdagen ner medborgarinitiativet som ville göra skolsvenskan frivillig i den finska skolan. Men samtidigt röstade en majoritet (93–89) för Pauli Kiurus (Saml) förslag att regeringen skulle utreda möjligheten att gå in för regionala försök för att göra svenskan frivillig. Och nu är vi där. Den centerledda regeringen gav i veckan propositionen om språkförsöken vidare till riksdagen. Gruppen Blå Framtid, som kämpar för sin överlevnad, fick en symbolseger, och Europa- och kulturminister Terho som också är finskhetsförbundets ordförande myste av belåtenhet. Den ansvariga ministern Sanni Grahn-Laasonen (Saml) verkar inte speciellt förtjust i förslaget, men just nu måste regeringen Sipilä agera så att den på något sätt kan hålla ihop. Dessutom finns det starka anhängare till språkförsöken i samtliga regeringspartier.

Vad går försöket då ut på? Jo, från och med nästa år blir det möjligt för upp till 2 200 elever i årskurs 5 eller 6 att välja ett främmande språk istället för det andra inhemska. Språkundervisningen ska på detta sätt utökas och göras mångsidigare. Ett friare val förväntas leda till att eleven upplever studierna som mer meningsfulla, vilket i sin tur ska påverka inlärningsresultaten. Har vi månne hört det förr?

I och med försöket frångår regeringen jämlikhetsprincipen i vår utbildning på flera sätt. 90 procent av eleverna i de svenskspråkiga skolorna väljer att läsa finska senast i årskurs 3. Försöket förutsätter att eleven inte inlett sina studier i det andra inhemska språket före årskurs 5 eller 6. Detta betyder att det i praktiken att försöket inte kommer att beröra finskan i den svenska skolan. Låt mig också säga det rakt ut. För SFP är det fullkomligt otänkbart att våra barn skulle välja bort det andra inhemska, finskan.

Dessutom har man inte alls tänkt på de konsekvenser som avsaknaden av kunskaper i det andra inhemska språket kan ha för en elev som i framtiden kanske skulle behöva den kunskapen i sina eventuella studier eller arbetskarriär. Lagförslaget utgår från att eleven och vårdnadshavaren ska ha förstått de krav på språkkunskaper som man kan möta i framtiden innan de går med på att delta i försöket. Frågan är hur de informeras om försöket och vem som egentligen bär ansvaret för elevens framtid?

SFP anser att vi borde ta in det andra inhemska redan på första klass, och varför inte redan i dagis, med lek och sång. Ju tidigare vi lär oss, desto bättre. Svenskan är också en god inkörsport till andra språk. När svenskan blev frivillig i studentexamen för drygt 10 år sedan, gick det precis som SFP förutspått. Intresset att skriva det andra inhemska dalade. Utöver det har det också visat sig att intresset att överhuvudtaget lära sig andra språk som t.ex. tyska eller franska har minskat. Den utvecklingen behöver vi ta på allvar. Avskaffandet av det andra inhemska språket i studentexamen var ett stort misstag. För att utöka språkundervisningen och göra den mångsidigare och intressantare är medicinen inte att göra svenskan och finskan frivilliga, utan att börja tidigare och skapa mer språkbad. Detta förutsätter inte att man utesluter studier i det andra inhemska språket.

En jämlik skola gagnar hela samhället. Det är elevernas bästa vi ska tänka på då vi förnyar grundutbildningen. Det skall höra till den allmänbildande skolan att man i något skede av sin skolgång läser det andra inhemska språket och bekantar sig med varandras kultur och vardag. Svenskan är också vårt fönster till Norden och de nordiska sammanhangen kommer att vara än viktigare för Finland i framtiden. Som Zacharias Topelius sa, vi är ett land med ett folk men med två språk. De som på allvar värnar om Finlands välmående och konkurrenskraft ser också behovet av att öka intresset för språk, inklusive det andra inhemska.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot, SFP:s ordförande

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*