Klarar skolan av sin uppgift?

Finland är eller har åtminstone varit känd för sin skola och de resultat man lyckats uppnå i våra skolor. Eleverna har presterat goda resultat i Pisa-undersökningarna.

De senaste åren har flera frågeställningar varit aktuella. Skillnaderna mellan flickor och pojkar ökar. Flickorna uppvisar bättre resultat i skolan. Den socioekonomiska bakgrunden påverkar allt mera framgången i skolan. Den regionala ojämlikheten börjar synas, städerna uppvisar bättre resultat än mindre orter.

Granskar man antalet skolor i vårt land, har det skett stora förändringar under de senaste tio åren. I slutet av år 2017 fanns det 2 276 grundskolor i vårt land, av vilka 19 procent var enhetsskolor, som omfattar årskurserna 1-9. Enhetsskolornas antal har ökat markant de senaste åren. Orsakerna till detta är säkert många, men en stor orsak är att flera utbildningsanordnare har haft behov att hålla kvar undervisning i årskurserna 7-9 på orten.

Antalet skolor som omfattar årskurserna 1-6 har minskat mycket. Antalet i slutet av år 2017 var 1 589, då antalet tio år tidigare var 2 300. Orsakerna är många, men minskningen av antalet barn i vårt land har varit betydande. Även flyttningsrörelsen i vårt land gör att vissa områden krymper medan ett antal städer växer.

Förändringarna inom den grundläggande utbildningen har varit många och de kommer att fortsätta. Överraskande lite diskuteras ändå kvaliteten inom undervisningen. När skolfrågor lyfts upp är agendan ofta skolstängningar, skolmaten eller mobbningsfall. Alla dessa är i sig mycket viktiga frågor, men skolans viktigaste uppgifter borde väl ännu också vara att lära alla elever läsa, skriva och räkna.

Läsa, skriva och räkna nämns inte specifikt i lagen som uppgifter som skolan ska sköta, men om man har en nioårig grundläggande utbildning, kunde man med fog anta att alla som får avgångsbetyg skulle kunna läsa, skriva och räkna. Nu har det då konstaterats att alla inte kan läsa och skriva tillräckligt bra. I många fall har det också visat sig vara svårt att skilja mellan procent och procentenhet. Av dem som avslutade grundskolan tidigare i år, var det över 10 procent som inte kunde läsa ordentligt.

Frågan lyder om man ska se det som något positivt att ändå nästan 90 procent av de som går ut den grundläggande utbildningen kan läsa, skriva och räkna. Kommer vi alltid att få räkna med att cirka 10 procent aldrig kommer att kunna läsa ordentligt? Hur ska skolans målsättningar se ut?

Det finns många åsikter om hur stora skolorna ska vara. Har en elev samma möjligheter i en skola med 10 elever, som hen skulle ha i en skola med 250 elever? Om detta finns det olika uppfattningar. Diskussionen om små och stora skolor kommer sannolikt att pågå ännu länge. I alla fall så länge kommunerna har beslutanderätten i skolfrågor. Trenden mot större enheter kommer ändå att hålla i sig.

Den stora frågan torde vara på vems villkor undervisningen sker, de elever som är motiverade och intresserade eller de elever som är i skolan närmast därför att de måste vara det. Alla är inte intresserade av allt och det här syns även i skolan. Här är skolans stora utmaning, hur skapa motivation och intresse för olika ämnen?

Tidigare fanns det möjlighet att officiellt tillämpa en nivåindelning inom vissa ämnen, speciellt i årskurserna 7-9. I dagens läge görs i vissa fall lokala lösningar som påminner om en nivåindelning, dock så att man inte uppger behovet av nivåindelning som den egentliga orsaken. Finns det orsak att igen införa en större valfrihet inom vissa ämnen för eleverna och samtidigt införa en officiell nivåindelning?

I Finland får man lära sig att alla ska vara lika, men människornas och samhällets styrka är uttryckligen att vi alla är olika. Ska det vara en målsättning att alla ska ha minst 8,0 i medeltal på betyget? Ett bra betyg från grundskolan ger kanske flera möjligheter, då det gäller att välja fortsatta studier, men ett bra betyg gör ingen till en bättre människa och ger inga garantier om en arbetsplats eller för ett lyckligt liv. Det finns otaliga exempel på människor som lämnat grundskolan bakom sig med relativt anspråkslösa studieinsatser, men ändå klarat sig hur bra som helst i arbetslivet och i livet överlag.

Trots sina brister har Finland ett bra skolsystem, som bygger på jämlikhet och i huvudsak skolor som drivs av den offentliga sektorn. Vi behöver inte söka oss långt bort från Finland, förrän vi stöter på skolsystem där alla som har möjlighet sätter barnen i en privat skola, där terminsavgiften kan vara kring 50 000 euro.

Att kunna läsa och speciellt förstå vad man läser är viktigare än någonsin, då alla kanaler i dag fylls med information och desinformation.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*