”Kimitoön har haft tur med vädret”

Skörden bärgad och under tak, konstaterar Claus Blomberg.

– Jag vågar inte ens räkna arbetstimmarna per vecka, säger Claus Blomberg i Kimito.

Han har i år tagit över verksamheten på sin hemgård och jobbar dessutom heltid, vid SSO:s järn- och lantbruksavdelning, med affär i Kimito.

Den här hösten sköter Blomberg en stor del av spannmålsköpen på ön. SSO är den enda aktören som köper och lagrar lokalt, på tre ställen i Vreta. Dessutom torkas de partier som är fuktiga.

– Det har ju varierat så otroligt, vilka byar som har fått regn och vilka som har haft för torrt. Det har gällt att passa på att tröska dagarna med uppehållsväder. De dagarna har det varit verkligt bråttom för alla odlare på ön. Nu är väl bara sen bondböna och sockerbeta kvar i jorden.

Sockerbetorna är det som Blomberg själv huvudsakligen satsar på, åtminstone tre år framåt – så långt är kontrakt skrivet.

– Sedan får vi se. Sockerbetan är ju bra på så vis att den alltid ger någon skörd – ibland bättre, ibland sämre men ändå något. Arbetstopparna kolliderar inte med det som ska göras på spannmålssidan. Och vi har utrustningen på gården, så det blir nog några år sockerbeta till, plus spannmål.

Både för Blomberg och andra odlare blir det spännande att se hur priset utvecklas för spannmål efter den här säsongen, då en stor del av skörden i Finland sannolikt inte kommer att kunna bärgas.

– I söndags pratade jag med en odlare i Småbönders i Österbotten, han hade ännu 90 procent otröskat. I Iisalmi är allt grönt ännu. Och så vidare, från nästan hela landet hör man att det kommer att bli en dålig spannmålsskörd. På så vis har vi haft verklig tur på Kimitoön, där skörden blev rätt bra. Återstår att se om priset på inhemsk brödsäd stiger. Eller om import gör att det stampar på stället.

Blomberg hoppas att staten inte i år ska syssla med liknande manövrer som i fjol då säkerhetslagren nästan skulle tömmas.

– Överallt annars i världen steg priserna men hos oss sjönk de. Det var verkligen besvärligt, säger han.

Både statliga, väderleks- och många andra besvärligheter finns för odlarna men du ville ändå bli bonde?

– Jo, jag har väl aldrig ens tänkt något annat. Nog ska det väl klara sig. Om ett par veckor får jag gå ned till halvtid i mitt jobb vid SSO, och sedan på vintern är det ju lugnare på jordbruksfronten.

– Inte för att jag tror att jag kommer att ha helt lediga kvällar ens då. Jag och min sambo har två små barn, och så håller vi på och renoverar ett stort gammalt hus på gården i Påvalsby. Men det är trevlig omväxling till allt sittande på jobbet och i traktorn och tröskan, säger Claus Blomberg.

Han odlar totalt 180 hektar och har visserligen sin pappa Cay Blomberg som stor hjälp, men det krävs ändå mycket tid.

– Det som underlättar är att höstarna verkar ha blivit varmare. Det betyder mera tid att så höstvete. Man tycks kunna göra det allt senare, säger Claus Blomberg.

 I fredags tröskade Tom Jansson i Östanå, Västanfjärd det sista.

– Äntligen, säger han.

– Skördetröskan har varit sönder, elevatorn i torken fick lagerhaveri, traktorn har krånglat för att inte nämna såmaskinen – och en ansenlig mängd olja har gått åt till torkningen.

– Men nu är allt under tak. Vi fick dessutom en hel del höstvete sått tack vare det fina vädret förra veckan. Den veckan räddade mycket.

Jansson säger att skörden beträffande mängden blev helt hyfsad.

– Maltkornet som jag tröskade före regnen ser ut att hålla toppkvalitet, men sådant som tröskades vått mellan skurarna är ett frågetecken ännu. Vårvetet som tröskades förra veckan gick till foder på grund av för lågt falltal. Rapsen torde vara ok både till kvantitet och också kvalitet.

Jansson odlar 195 hektar och hade 50-60 hektar otröskat den 8 september, då vädret blev ostadigt.

Tom Jansson.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*