Ju svårare bärgning desto mer intressant – Tom Korsström i Kimito klagar inte på jobbet men förbipasserandes nonchalans är svår att förstå

Bärgningsbilen gömmer en hel arsenal av specialutrustning som behövs vid bärgning – här visar Tom Korsström vad ett av skåpen innehåller. Foto: Monica Sandberg

Då halka och dåligt före utlovas ser Tom Korsström i Kimito till att dricka morgonkaffe extra tidigt.

Han är privatföretagare som varvar byggjobben med att köra bärgningsbil åt Åboföretaget Oili Jalonen.

Om det är en halt väglag en morgon kan han vara nästan säker på att bärgning behövs någonstans på Kimitoön, där han oftast jobbar, eller i regionen.

– Ju svårare bärgning desto mer intressant dag, säger han.

Gäller att fästa vajrarna rätt, och orka bära tung utrustning

Korsström har tidigare kört ambulans, långtradare och stockbil, och gick med i Kimito FBK som tioåring.

All tidigare erfarenhet är till nytta vid bärgning. Då gäller det att veta hur och var vajrarna ska fästas, och att orka bära ut de tunga block (minst 30 kg väger de) och kättingar som behövs.

– Så måste man komma i håg att frikoppla bromsarna på bilen som ska bärgas, kolla om växeln ligger i och hur hjulen är vända. Om det är en bil med tung last gäller det att bedöma tyngdpunkt och vikt.

Kan bära till skogs trots fyrhjulsdrift

Med den tungbärgningsbil som Korsström nu har kan han på nära håll lyfta 30 ton, så det räcker till för en tung bil med last. Han har också en mindre bärgningsbil som används för personbilar.

Apropå personbilar tycker han att dagens bilförare litar för mycket på fyrhjulsdrift, antispinn och antisladd. Det kan bära till skogs ändå.

– Så har jag märkt att särskilt bilförare i stan är tunt klädda med opraktiska skor, inte alls förberedda på att något kan hända. Ändå har Oili Jalonens cirka 20 bilar upp till 200 bärgningar per dygn i Åbo om det är riktigt bråttom.

Fiskade upp bil från Strömma kanal

Oftast behövs bärgning på grund av ett tekniskt fel. Men dikeskörningar och krockar hör till vanligheten.

– Ibland är det lite mer ovanliga fall, som häromåret då jag fiskade upp en personbil som hade rullat ner i Strömma kanal. Eller då en personbil, två traktorer och en grävskopa hade körts i diket under en och samma (onyktra) natt.

Ungefär 15 timmar tog det att få upp grävskopan. Här är den redan på väg upp. Till hjälp behövdes bland annat en annan grävskopa, som syns i bakgrunden. Foto: Tom Korsström

Många timmars jobb att få upp grävskopa

Det mest besvärliga uppdraget hittills på sju år var att få upp en grävmaskin.

– Vi såg bara taket av den. Stugägaren hade hyrt den för att själv gräva ett dike ut mot havet. Ju längre ut han kom desto mjukare blev det. Vi jobbade 15 timmar, och ringde in en grävmaskin och en skogsmaskin för att hjälpa till. Det blev dyrt för stugägaren. Inga försäkringar gäller om man själv orsakar en olycka.

Ger ingen hjälp i tysthet åt rattfyllon

För det mesta, i kanske 97 procent av fallen, är det helt klart att försäkringsbolaget träder till.

– Det som jag inte går med på är att i tysthet ta upp rattfylleristers dikeskörda bilar. Jag har tvärtom ett mycket gott samarbete med både Lokal-Tapiola och polisen här på ön.

Vet aldrig vad som kommer emot

Ibland är det skadade och dödade människor. Bärgningsmanskapet kan få se sådant som vanligt folk sent skulle glömma.

– Man vet aldrig vad som kommer emot. Alla är inte så lätta att ha att göra med. En gång blev jag tvungen att måla om en hel kofångare för att bilägaren menade att jag hade gjort repor i lackeringen då jag öppnade den lilla lucka bakom vilken bogseringskroken finns. Numera använder jag en plastmejsel för att ta upp luckan.

Största risken med jobbet – att bli påkörd

Någon annan gång har Korsström fått krav på att spänna vajrarna på ett visst sätt – en ilsken fordonsägare gav sig inte innan han såg att hela bilen skulle stjälpa om hans metod fullföljdes.

– Men det värsta är nonchalansen hos dem som kör förbi en olycksplats. Inget hjälper, inte avspärrningar, inte gula eller blåa eller blinkande ljus.

– Alla sveper förbi i hög hastighet, många dessutom filmande medan de kör förbi.

Han tycker att Finland liksom Sverige borde ha så kallade TMA-bilar som kör före bärgningsbilen för att göra plats för den och se till att bärgarna inte blir påkörda. Det är största risken med jobbet i dag.

Hedersregeln som glömts bort

Mobiltelefoner och bilkörning är något som enligt Tom Korsström inte går ihop.

– Det känns verkligen inte bra att se hur utländska chaufförer på ratten har ställning för sin Ipad. Och utländska chaufförer har vi hur mycket som helst numera.

– Det är också märkligt att den gamla hedersregeln, att man stannar och frågar om hjälp behövs, är glömd.

Praktikanter fick snabbt nog

Att köra Heavy Rescue-bil kan verka häftigt men Korsströms praktikanter har snabbt klagat över ont i ryggen.

Inget under – det är mycket som ska bäras, ofta i halka och snö eller lera.

– Då gäller det att tänka först. Det kan ta en timme att resonera sig fram till lösningen, ofta i samråd med polisen i fall vägen måste stängas av, säger Korsström.

Isgata. Det här är en rätt ofta förekommande arbetsmiljö för Tom Korsström, vars bärgningsbil syns till höger på bilden. Foto: Tom Korsström

Gillar att tävla i Tough Viking

Tom Korsström sysslar också med att ge starthjälp och öppna bildörrar, om nyckeln har blivit på fel sida. Brandkåren och motorcykeln fyller en del av fritiden.

Men gå på gym behöver du inte, med tanke på allt du lyfter och drar?

– Jo, jag går på gym, inte minst för att kunna delta i Tough Viking-tävlingen i Stockholm med 17 kilometer löpning, 39 hinder, dykning och simning i isbad, eldhinder och strömförande kablar som hänger ner över banan.

– En otrolig utmaning som jag hittills har klarat två gånger, i gott sällskap med min dotter Nikita Korsström.

Avkörning. Vanlig orsak till att bärgningshjälp behövs. Foto: Tom Korsström
Att köra tungbärgare kanske verkar tufft men praktikanterna brukar tappa intresset snabbt, och klaga över ont i ryggen, säger Tom Korsström. Foto: Monica Sandberg

2 Kommentarer

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*