Jehovas vittnen, efter fredagens våldsdåd i Åbo: Vi har fått ett stort stöd
Har fått stöd. Tim Renvall, t.v., medlem i Jehovas vittnens svenska församling i Åbo, har stått på den plats på Salutorget där en församlingsmedlem mördades i fredags. Bredvid honom Jim Knief, medlem i den finska församlingen i Österås. Foto: Dan Lolax
På Salutorgets västra hörn i Åbo växer havet av blommor och ljus till minne av dem som mördades i fredagens våldsdåd.
Tim Renvall, bosatt i Pikis i S:t Karins, känner platsen väl.
Liksom ett av fredagens offer, en medlem i Jehovas vittnens församling i Kyrö, har han själv stått i torghörnet med samfundets tidskrifter och litteratur.
– Senast jag stod här var under Tall Ships Races, säger Renvall då ÅU träffar honom och Jim Knief på Salutorget.
Åbobon Knief är medlem i Jehovas vittnens finska församling i Österås. Renvall är medlem i den svenska församlingen i Åbo, som också inkluderar samfundets medlemmar i Pargas.
De berättar att när fredagens knivattack rullades upp i medierna reagerade de som alla andra.
– Jag ringde för att kolla att min dotter var hos sin kompis, sedan till släktingar och vänner, säger Knief.
Med de första bilderna från Salutorget följde också en oro, säger Renvall.
– Jag kände igen platsen, och på en bild kunde man se att ett offer var en kvinna i kjol. Klart att man tänkte att det kunde vara en av oss.
När det sedan klarnade att så var fallet började Renvall och Knief ringa vänner i församlingarna för att försäkra sig om att de var trygga.
De kände inte offret personligen men Jehovas vittnen är ett sammansvetsat samfund och mordet ett hårt slag.
Det är vanligt att man umgås över församlingsgränserna, säger Knief.
– Vi brukar spela fotboll och boboll tillsammans med kompisgänget. Vi känner att vi står varandra nära.
Renvall berättar att efter fredagens våldsdåd har de som brukar vara ute bland folk för att sprida samfundets budskap samlats för att tala om det som hände.
Medlemmarna har tröstat och uppmuntrat varandra.
– Vi har fått ställa frågor och vi har pratat om att sånt här kan vara traumatiserande och om att det inte finns fel sätt att reagera, säger Renvall.
Har du ändrat åsikt om att stå på Salutorget?
– Nej. Jag tänker trots allt att det inte var riktat mot oss. Bibeln lär oss också att oförutsägbara händelser kan inträffa.
Inom samfundet har medlemmarna reagerat på knivattacken på olika sätt, säger Renvall, men ingen har ifrågasatt att Jehovas vittnen ska fortsätta vara ute bland folk.
Snarare så har samfundet ökat sin närvaro bland folk eftersom feedbacken överlag har varit positiv.
– Det är populärt bland samfundets medlemmar att stå ute. Dessutom känner vi i Jehovas vittnen lätt igen varandra när vi rör oss i andra länder, säger Knief.
Enligt Knief har samfundet också fått ett stort stöd från det övriga samhället.
Jehovas vittnen är en omstridd rörelse. Därför känns det extra bra att folk visat sitt deltagande, säger han.
Hur tolkar ni våldsdåd som det i fredags om man jämför med den samhällsdiskussion som nu pågår?
– Vår syn skiljer sig från det övriga samhällets. Vi tror att vi lever i ondskans sista dagar och att dåd av det här slaget, men också all annan förödelse, är ett tecken på det, säger Renvall.
Knief flikar in att även om deras tolkning av Bibeln är något annat än den pågående diskussionen om invandring, polisresurser och lagstiftning så uppskattar Jehovas vittnen polisens insatser för lag och ordning.
– Därför betalar vi skatt. Vår religion tillåter inte att vi har fördomar om någon.
Finns det något i er tro som gör att ni hanterar såna här saker bättre än andra?
– Både ja och nej. Det finns säkert personer som är utbildade att klara av sånt här, men Bibeln ger oss tröst. Den är ett ytterligare stöd, säger Renvall.
– Men vi är inga robotar, säger Knief.
När Jehovas vittnen står ute med sina tidskrifter och litteratur så tar de aldrig själva initiativet att tala med människor. Samtalen inleds alltid av någon annan.
Varken Renvall eller Knief har varit med om obehagliga situationer men samfundet har gett instruktioner om hur man ska agera ifall sådana uppstår.
– Blir det plötsligt allvarligt så går vi därifrån. Hyllan med tidskrifter och litteratur är inte viktig i en sådan situation. Förstås så försöker vi lugna ner eventuellt våldsamma personer genom att prata med dem, säger Renvall.
– Men vi blir inte kvar och käbblar utan försöker hålla en positiv ton, säger Knief.
HÄR SAMLAR VI ALLT OM KNIVATTACKEN I ÅBO
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.