Insändare: Vårdreform på gott och ont

 Utöver jourlagen har vårdreformen tagits upp i olika debattsammanhang.
Det är skäl att notera att vårdreformen är nödvändig då primärvården i stora delar av landet inte har fungerat.

Att vården har organiserats av över 300 kommuner har varit alltför splittrat och inneburit för stor segregation mellan rikare och fattigare kommuner.
Specialsjukvården har fungerat bra och i den sker heller inga större förändringar annat än att regionsjukhusens uppgiftsfördelning förändras.
Vad hälsostationerna eller de blivande vårdcentralerna efter reformen gäller sker stor förändring och det bör förbättra tillgången till snabbare vård speciellt där valfriheten fungerar genom att flera mottagningsställen är i bruk.
Strävan är att de ska hålla öppet senare på kvällen och på lördagar för att dels öka tillgängligheten överlag och dels för att minska köerna på sjukhusens överbelastade jourmottagningar.
Klienternas avgifter eller självrisker blir de samma på alla vårdcentraler oberoende av om de sköts av landskapsbolaget eller av privata aktörer. Den stora nackdelen blir att avgifterna stiger ordentligt vilket för sin del befäster den vårdsegregation som är så utmärkande i Finland. Pengarna kommer fortfarande i stor utsträckning att avgöra vårdtillgången.

De fattigare kommer att dra sig för vårdbesök då vårdavgifterna stiger på ett betungande sätt. Man räknar med att ett läkarbesök kan komma att kosta kring 30 euro, det vill säga 50 procent högre än i dag.
Nu är medelkostnaden för ett tandläkarbesök på hälsostationerna 50 euro, men efter vårdreformen beräknas den bli kring 80 euro.
Jämför vi med Sverige är årstaket för läkarbesök drygt 100 euro och för mediciner under 200 euro där, medan årstaken i Finland är över 600 euro för vardera. Dessutom är många receptmediciner inte alls ersättningsbara i vårt land.

För tandläkarkostnader finns inget årstak i Finland och därmed har Finland den överlägset största andelen tandlösa i Norden.
Vårdreformen förvärrar läget ytterligare och vi kan konstatera att den inte är en socialvänlig reform utan ultrareaktionär för de fattigare i samhället.
Den förbättrar servicenivån för den som har råd att betala de högre avgifterna, men vårdutslagningen tilltar ordentligt.

Men företagshälsovården förblir avgiftsfri så fackförbunden har sett till att prioritera de starka i samhället. Däremot är det bra att studenthälsovården fortsätter som avgiftsfri då studerande lever på sparlåga.
Vi vet även att regeringen eftersträvar inbesparingar och de kommer att främst gå utöver patientvården och inte genom att minska byråkratins kostnader. Landskapen tar över alla byråkrater inom social- och vårdsektorn, bland dem flera hundra social- och vårddirektörer, som sedan ska samlas i de nya förvaltningscentralerna som blir betydligt färre än de nuvarande kontoren i varje kommun. Det är det överskuldsatta Finlands linje i den offentliga sektorns stupida ekonomipolitik.

Bo Holmberg
Karis

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*