Insändare: Skolmat är mer än en siffra i budgeten

Svenska Yles storsatsning med fokus på skolmaten är ett välkommet inslag i skolmatsdebatten i Finland. Veckan som gick gav smakprov på hur olika skolkök och kommuner sköter den offentliga bespisningen. Programmen visade att det finns kommuner som lyckas driva igenom närproducerad och smaklig mat, och som dessutom stöder matfostran i skolan och erbjuder mat som barnen tycker om. Det gemensamma för de här kommunerna tycks vara en driven kökspersonal med klara visioner om hur de ska kunna erbjuda bästa möjliga mat till sina kunder, eleverna.

Dessvärre visade granskningen också att det finns kommuner där maten och kökspersonalen enbart uppfattas som en kostnad i budgeten. Med en sådan inställning är det svårt att kunna skapa en positiv förändring. Det krävs mer än bara fokus på siffror för att bryta trender där produkter med en lång lista av obegripliga tillsatser och storskaliga industridrivna system anses vara likvärdiga med mat som tillrätts från grunden av en engagerad och motiverad kökspersonal.

Det går inte längre att bortse från skolmatens miljöpåverkan. Mängden mat som används i den offentliga bespisningen är så pass stor att om upphandlingarna kanaliseras rätt kan det ha en stor betydelse för miljön. Skolmaten kan därför vara den bärande kraften som skapar en positiv förändring för miljön, både lokalt och globalt.

Är det till exempel okej att våra kommuner är med och finansierar skövlingen av regnskogar då palmoljan i margarin prioriteras framom lokalproducerat smör? Palmolja är en produkt som är väldigt omtvistad globalt eftersom det är efterfrågan på just den produkten som driver kalhuggningen av regnskogar och hotar många artbestånd i bland annat Indonesien. Ska våra skattepengar stöda den sortens utveckling?

Hur maten framställs har i högsta grad att göra med matfostran: det är genom måltiderna i daghem och skolor som barnen har de bästa chanserna att tillsammans lära sig att värdesätta matens ursprung. Skolmatsdiskussionen borde utgå ifrån att bygga upp ett samarbete med lokala bönder, skolkökens personal och lärarkåren för att integrera skolmaten också i undervisningen redan från förskolan.

Det är bara genom långsiktiga strategier på alla nivåer som vi kan motverka matsvinn och barn som skolkar från skollunchen.

Det är först när matens värde prioriteras på alla nivåer i samhället, i kommunernas beslutsfattning, i skolköken, i pedagogiken, och i hemmen som också barnen lär sig att matportionens innehåll inte går att mäta i pengar. Då lär de sig också att varken skippa eller slänga mat.

Maria Ehrnström-Fuentes
Forskardoktor, ED Tammerfors universitet/Hanken

Christin Furu
Universitetslektor, PeD, Helsingfors universitet

Pia Smeds
Forskare, Naturresursinstitutet

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*