Insändare: Kyrkoherdeval och värdeledarskap

I lördagens ÅU (23.9) uttryckte sig Robert Ojala, kandidat i kyrkoherdevalet, på frågan om en dold talang på följande sätt: ”Vet inte om jag har någon sådan, men jag brukar skämta att jag skulle kunna spela (fotbollsvideospelet) Fifa på något ungdomsmöte, klå allihop och sedan säga ’Gud älskar er ändå!’. Jag vill testa det någon gång.”

Han kunde ha sagt: ”Många tror kanske inte att en doktor i teologi älskar att spela Fifa och att han dessutom är ganska bra på det.” Det kunde ha varit en intressant, småcharmig upplysning om kandidaten.

Men scenen som han skisserar avslöjar en attityd till ungdomarna och till uppdraget i en ledande ställning där värdeledarskap är centralt, som är mycket problematisk.
Själv jobbar jag som lärarutbildare. Inom utbildningen är det viktigt att poängtera för blivande lärare att alltid ta ställning för dem som är svagare och att aldrig tolerera mobbning och cyniska skämt i klassrummet. Man bör också själv vara en förebild i sammanhang där unga ska lära sig respektera sig själva och varandra. Jag rekommenderar också de blivande lärarna att undvika så många tävlingsmoment som möjligt i undervisningen.
Sådana attityder saknar jag tyvärr i citatet.

Som inte röstberättigad vill jag med denna insändare inte ta ställning i kyrkoherdevalet. Det kan hända att Ojala har blivit felaktigt citerad eller att han eventuellt håller med om det problematiska i sin fiktiva berättelse. Jag vill dock tydligt (och offentligt) ta avstånd från tanken att det skulle vara ok, och kanske till och med roligt, att vuxna med professionella fostrande uppdrag behandlar barn och unga på ett nedlåtande och sårande sätt.

Birgit Schaffar-Kronqvist

 

Ojala svarar:

Skribenten menar att min utsaga är problematiskt. Jag håller med att den är det ifall man tar utsagan ur sin kontext och tolkar den bokstavligt, men det ska man inte göra. Den andra delen i utsagan (”Jag vill testa det någon gång”) hör egentligen inte ihop med meningen innan det, utan den syftar på att jag överhuvudtaget skulle vilja testa spela FIFA på ett ungdomsmöte.

Det som jag nämnde innan var menat som ett skämt som man inte ska tolka så bokstavligt eller allvarligt, vilket framgår även av själva meningen: ”jag brukar skämta”.
Ibland kan man i skämt säga saker och ting på ett överdrivet sätt som man inte ska tolka bokstavligt. Det är möjligt att skämta om att tävla på ett allvarligt sätt fast man inte gör det och då för att markera detta kan man använda väldigt överdrivna ord, vilket jag gjorde när jag nämnde att jag vill ”klå allihop” i FIFA.

Meningen säger ingenting om att jag på riktigt skulle vilja införa tävlingsmoment i ungdomsarbetet eller hur jag skulle behandla ungdomar om vi skulle spela FIFA tillsammans, eftersom meningen var menat som ett skämt som man inte ska tolka bokstavligt eller så allvarligt.

Robert Ojala

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*