INSÄNDARE: Ideologiska vårdreformen har varggropar

VÅRDREFORMEN. Mina social- och hälsovårdsbekanta yrkesarbetare betonar som utgångspunkt en långvarig och stadig vårdsrelation. Klienten eller patienten måste när hon eller han behöver hjälp alltid kunna ta kontakt till socialarbetaren eller läkaren, som känner hennes eller hans helhetssituation. Och det skulle inte vara illa, om också en bekant apotekare eller farmaceut skulle höra till samma kedja. Även mina egna erfarenheter bevisar, att när man bygger och utvecklar social- och hälsovård, skall man förstärka de lokala hälsovårdsstationernas resurser och roll och ta i bruk det så kallade husläkarsystemet i hela landet.

Administrativa organisationsförändringar brukar ofta bryta långvariga vårdsrelationer. Av det har jag också personliga erfarenheter både som socialarbetare och klient. Och vårdreformen då – man säger att den är den största administrativa organisationsreformen i social- och hälsovårdens historia i Finland.
Men hurudan vårdreform planerar eller driver vår nuvarande ledning? Centern och Samlingspartiet jagar efter en ideologisk reform. Experternas utlåtanden och varningar om varggropar lämnas utan beaktande och underskattas.

För Centern är det mest fråga om att bibehålla den minskande valframgången och makten.
Landskapsadministration som en extra byråkratisk nivå ger mer makt till små landskommuner, där man väljer proportionellt flera fullmäktige per invånare. Det kallas träffsäkert landskapshalmhimmel.

Samlingspartiet sjunger om friheten att välja som antikens sirensångerskor. Friheten och rätt att välja bygger tillsammans en dubbel eufemism eller vilseledande omskrivning av det faktum, att den faktiska friheten att välja beror på plånbokens tjocklek. I Samlingspartiets ideologi förändras en sjuk människa eller patient till en fullblodsmarionett. Marknaden och reklamerna drar hennes eller hans livssnören.

Den så kallade servicesedeln, som stöder ekonomiskt friheten att välja, är ett fyndigt medel att privatisera offentlig omsorg, till och med så att den offentliga sektorn kan undvika ansvaret för välmåendeservicen. I stället för att organisera service blir den offentliga sektorn närmast en sponsor, som ofta bara betalar för servicesedeln och pengarna går till den privata firman, som bjuder servicen.

Och den är sannolikt utländsk och/eller ett börsbolag.

Den nordiska välfärdstatens och socialpolitikens viktigaste resultat är att vi har ombesörjt att de sämre lottade med mindre resurser kan leva mänskligt. Man kan inte lätt tro att friheten att välja och servicesedeln skulle utveckla eller fortsätta de mindre lottades solidariska eller gemensamma omsorg.

De åsidosattas förmåga och vilja att ha en ställning som konsument på privata vårdmarknader är mycket svag. Det att medelklassen och de bättre lottade börjar med hjälp av servicesedeln använda privata vårdfirmor kan också minska det gemensamma intresset för att försvara och utveckla service för sämre lottade.
Hoppas att servicesedeln och den nya vårdverksamheten inte blir en gök som äter de mindre och sämre lottades rättigheter.

Leo Lindstedt
Skribenten hör till det gamla förbundet

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*