Innerbanan: Jag ville bjuda min kompis på bio

Jag ville bjuda min kompis på bio och se den nya filmen Blade Runner. Jag hade kultur- och motionssedlar, en förmån från jobbet från förra våren, och hade tänkt betala bådas biljetter med sedlarna. Men det fick jag inte.
Det var inte första gången jag stötte på problem med sedlarna. Tidigare i höstas ville vi fara på en filmfestival, också då hade jag planerat att betala båda biljetterna med sedlarna. Men det gick inte den gången heller. I stället fick min kompis betala för sin biljett själv med pengar han inte egentligen hade.
Hur kommer det sig att jag inte får bjuda min kompis på en kulturupplevelse?

Jag skickar ett mejl till Smartum, som står för förmånssedlarna, för att ta reda på orsaken. De svarar att det är för att sedlarna är skattefria. Och skattefriheten för med sig ett krav – sedlarna är menade bara och endast för arbetstagarens eget välmående.
Men hur bra mår jag om det bara är jag som kan gå på teater, på museum, på konstutställning? Är det inte en stor del av upplevelsen att få dela den med någon? Till exempel att gå tillsammans på teater, vänta att ridån går upp och efter föreställningen fundera över vad man egentligen tyckte om den.

Att få använda sina motions- och kultursedlar bara för sitt eget välmående känns väldigt ologiskt. Få människor är som lyckligast som ensamma, de flesta vill umgås med vänner och familj. Det har också visat sig att kultur och nöje förlänger livslängden.
Visst har det hänt arbetstagaren har sålt sina motions- och kultursedlarna till utomstående i stället för att använda dem själv. Då förstår jag begränsningen som Skatteförvaltningen ställer.
Men då jag, ägaren av sedlarna, vill bjuda min kompis på bio – varför är det fel med det? Det är väl jag som förlorar mest och inte Smartum, då jag använder sedlarna på min kompis välmående i stället för mig själv.

Tänk om jag är en sådan person som inte tycker om att sitta bredvid någon i biosalen och därför köper två eller varför inte tre biljetter. Får jag då köpa flera biljetter med sedlarna då de alla är till mig? Eller tänk att jag ser på samma teaterförevisning två kvällar i rad – då har jag också använt sedlarna till att köpa två biljetter till samma show. Hur går det då?
Okej, kanske jag överdriver lite. Men man skulle kunna tro att det är i samhällets intresse att vi alla får uppleva så mycket kultur som vi vill. Varför syns det inte i principerna för användningen av kultur- och motionssedlar?

Heini Ruohonen

Praktikant på ÅU

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*