Innerbanan: Famnen full med sopor

Flera gånger i veckan kör jag till plaståtervinningspressen i Pargas och dumpar min last. Varje gång – flera gånger i veckan – förundras och förfäras jag över mängden plastavfall som en enda familj åstadkommer varje vecka.

Tomma schampoflaskor, tomma tråg för köttfärs, tomma askar för nektariner, tomma lådor för kiwi. Ja, ni vet precis.

Sällan är jag ensam vid återvinningen, ofta turas vi om att lägga i våra plastrester och att trycka på knappen som startar pressen medan vi står där igen och matar in plastförpackning efter plastförpackning.

Jag tänker också med förfäran på att det är ganska nyligen som plasten började sorteras var för sig. Tidigare åkte den med allt det andra brännbara i soppåsen. Vilka mängder!

På det första fullmäktigemötet i Åbo som jag bevakade för Åbo Underrättelser i mars 2005 var en av de viktigaste frågorna hur och var man skulle ersätta den dåvarande avfallsförbränningsanläggingen i Oriketo i Åbo.

I slutet av augusti 2017 står Åboborna fortsättningsvis med famnen full med sopor och undrar vart de ska ta vägen. Efter många om och men revs Oriketoanläggningen då dess miljölov inte fick förlängning.

Efter många om och men fattades beslutet att det nya kraftvärmeverket i regionen skulle byggas i Korvenmäki i Salo och inte till exempel i Reso eller i Toppå i Åbo.

Efter många om och men är regionens nya kraftvärmeverk i Korvenmäki fortfarande obyggt, medan hushållsavfallet skickas till andra anläggningar för förbränning där.

En av de senaste svängarna i frågan om vad som ska hända med regionens sopor är att de regionala avfallsbolagen hotar att dra Fortum inför rätta för avtalsbrott i samband med Korvenmäkiprojektet (ÅU 25.8.2017).

Sedan 2005 har synen på sopor och på vad som är avfall förändrats en hel del. Begreppet cirkulärekonomi smyger sig allt oftare in också på mer oväntade ställen. Sopor ses mer och mer som en eftertraktad resurs som kan sorteras i nyttiga beståndsdelar. Återvinning och källsortering är vardagssysslor för de flesta hushåll. Men fortfarande har man inte lyckats få ett kraftvärmeverk i regionen, där det hushållsavfall som skapas här skulle omvandlas till el och värme här.

Åren går och efter tolv och ett halvt år är frågan fortfarande den samma: hur och var ska det dåvarande avfallskraftverket i Oriketo ersättas?

Jag trycker på platspressens gröna knapp och är åtminstone lite glad över att plasten inte längre ligger i soppåsarna för hushållsavfall.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*