I Hyvilemp i Pargas finns ett islandshäststall

Intill Pettibyviken. Heli Malila-Kolkka på Gnipa, Tiina Lius på Hallkatla och Sari Haijanan på Chocaholic. Foto: Anja Kuusisto

Först tittar ett rufsigt och sött hästhuvud fram bakom en trädstam men sen bär det av – i fel riktning.
Flocken med sex islandshästar sticker i väg och Bror Engström har först svårt hinna med sitt uppdrag, att fånga in någon av dem, kanske  Feila eller Fjalar. Men godbiten i hans hand är lockande och Sari Haijanen får tag på en av dem.
De andra får stanna i sin skogshage, två av islandshästarna leds mot stallgården.

I dag ska Hallkatla jobba och en arbetsdag blir det också för Gnipa som finns i en hage intill stallet, hon står där för att hon har ett föl. Hästarna heter egentligen Hallkatla frá Forsnäs och Gnipa  frá Forsnäs.

– Alla  våra islandshästar har uppfödarnamnet frá Forsnäs, för de kommer från samma stall i Österbotten. Katariina Koskiniemi som har det stallet är min släkting, förklarar Sari Haijanen.

Hon har ridit hela livet, tävlat framgångsrikt i den tuffaste av grenar, fälttävlan, på lag-FM-nivå. När det egna hemmet skulle byggas var det självklart att det blev ett Kastelli-hus, eftersom det är försäljning av sådana Haijanen jobbar med, men lika självklart var att det ska finnas ett stall på gården.

Stallet fick fem boxar. Utöver två egna hade hon hyresplats för ett par andra hästar.

Något år efteråt färdigställdes ridplanen. Sen har utvecklingsarbetet fortsatt och med tiden föddes idén om att arrangera terrängturer med islandshästar. I dagsläget bor två ståtliga halvblod på gården och sammanlagt sju islandshästar, plus morsdagspresenten, fölet som föddes i maj.

– Islandshästarna kom senaste vår, och från hösten har jag i sakta mak byggt upp verksamheten. Nu erbjuder vi terrängturer några gånger i veckan, också lite beroende på väder och förutsättningar.

– Det är bra om man har ens någon slags ridvana, de här hästarna lämpar sig bättre då.  Men sådant diskuterar jag med kunderna när de bokar in sig.

Att idén till turer med islandshästar föddes i den här omgivningen är egentligen inte så konstigt. Terrängen är ypperlig och varierande, det finns höjdskillnader, man kan rida intill åkrar och i skog, intill vattendrag, man kan se älgar, rådjur, uttrar eller kanske en örn.

– Vi undviker så gott det går att rida längs med bilvägar, hellre använder vi andra alternativ.

Grupperna som följer med Sari på terrängritt är små. Den här dagen anländer två kvinnor till stallet. Heli Malila-Kolkka kommer från Åbo, Tiina Lius bor i Pargas. Den här söndagseftermiddagen ägnar de drygt fyra timmar åt sitt stora intresse.

Båda damerna förklarar var för sig förläget skrattande att de egentligen inte riktigt kan förklara hur det gick så här: Att intresset för islandshästar blev så stort.

Tiina Lius har lång riderfarenhet och rider numera två gånger i veckan.

– Hallkatla är min favorit, hon vet vad hon vill, kan vara envis, men är snäll, berättar Lius medan hon sadlar hästen.

Malila-Kolkka var till Island 2013 och på den resan är hon liksom fortfarande.

– Utan ridvana deltog jag då första gången i en tvåtimmars ritt med islandshästar, och när jag kom hem tog jag reda på om det inte finns några stall i Åbotrakten. Jag hittade ett i Virmo (Mynämäki) men jag hade inte ens bil och det var svårt att ta sig dit.

– Men jag började då rida regelbundet och sen när jag hittade det här stallet i Pargas var det som en lottovinst.

Till Pargas tar du dig med buss, men hit till byn Hyvilemp går inga bussar?

– Nå nej, men jag skaffade ju bil sen, skrattar Malila-Kolkka, det är så det går då man har förlorat hjärtat. Nu bokar jag regelbundet in mig här hos Sari och rider oftast Gnipa. På våren förverkligar jag en stor dröm, då blir det ett sexdagars ridäventyr på Island.

Även den som inte kan åka till Island kan få smaka på hur hästlivet och stjärtmusklerna känns efter några dagars terrängritt. Sari Haijanen har nämligen en ny idé:

– Vi tänkte att man kunde ordna någon slags ridläger på sommaren, kanske ett utan övernattning med där man några dagar i följd rider och umgås, paddlar kajak och badar bastu.

Kajakerna finns redan och i Pargas vet man att Bror Engström har stor vana och tränarerfarenhet i sådana idrottsaktiviteter som inte omfattar fyrbenta. Men hästhanteringen tycks också gå bra, har du blivit hästkarl?

– Njä, här finns alltid något att fixa så jag gör allt möjligt annat, utom att sitta upp på ryggen.

Pargas islandshäststall, Wilhelmsberg

  • Sari Haijanen och Bror Engström köpte tomtmarken i Hyvilemp i Pargas 2003. Ingendera av dem är hemma från byn.
  • Fastigheten hade namnet Wilhelmsberg och det namnet har de behållit.
  • På 3,6 hektar mark har de byggt ett egnahemshus, en gårdsbyggnad som är ett stall inklusive garage, här finns ridplan, hästhagar, lite skog.
  • Ett bygge under arbete är ett större skyddstak för islandshästarna. Finskans ”pihatto” används även på svenska för dylika skyddstak.
  • Mer information med bland annat berättelser om var och en av hästarna finns på https://paraistenislanninhevoset.com/ Webbsajten är under arbete och svensk översättning ska komma.
  • Fakta om islandshästen:
  • En sällsynt renrasig och känd hästras vars popularitet växer även i Finland. Enligt Finlands ryttarförbund finns det 3500 islandshästar i Finland.
  • Det finns tiotals stall i Finland som erbjuder terrängritt med islandshästar, men väldigt få av dem finns i sydvästra Finland.
  • Är stark och tålig i förhållande till hur liten den är, ofta är mankhöjden omkring 135–145 centimeter.
  • På Island hålls hästarna i stora flockar utomhus året om, och det passar även islandshästarna i Finland.
    Källa: Finlands ryttarförbund och Islanninhevoset.com

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*