Carina Holm 27.10.2018 04:00

Marginalisering betyder att en ung människa på väg ut i vuxenlivet eller en ung vuxen står utanför både studier och arbete eller annan aktiv verksamhet.
Åbo stads kamp mot marginalisering tog ny fart för ungefär ett år sedan då stadsfullmäktige i samband med budgetbehandlingen beslöt att ett brett åtgärdsprogram ska utarbetas.
Programmet ska presenteras för fullmäktige i december i år.
Det ska minska på de regionala skillnader som finns inom Åbo och som är större här än i många andra städer.
Att förebygga marginalisering bland unga och unga vuxna i Åbo är också viktigt för stadsdirektör Minna Arve, som till exempel har besökt olika stadsdelar och promenerat med invånarna i olika Åboområden för att höra deras önskemål och bekymmer.
Staden vill veta varför en ung människa, i Åbos fall i åldern 15–29 år, blir marginaliserad och varken studerar eller jobbar.
För att kunna sätta in förebyggande åtgärder där de gör störst nytta och rikta de resurser som finns rätt har staden samarbetat med stiftelsen ME-säätiö och Institutet för hälsa och välfärd, THL, som har tagit fram ett digitalt verktyg, marginaliseringens dynamik.
Med hjälp av olika riskfaktorer kan man se vem som riskerar att marginaliseras och hamna utanför samhället – till och med på individnivå.
Verktyget ska ge ökad förståelse på djupet om vad som förorsakar marginalisering.
Det bygger på den omfattande mängd data som finns om så gott som alla människor som är födda i Finland år 1987.
Slutsatsen, enligt Statistikcentralens uppgifter, är att det finns 2 739 marginaliserade unga i åldern 15–29 år i Åbo.
Siffran blir nästan brutal för att den är så exakt.
Det handlar om 2 739 unga individer som står utanför samhället, som lever i marginalen.
De lever i ett utanförskap som kan vara svårt att greppa, både för dem själva och för andra.
Vad kan och ska staden göra?
Den största riskfaktorn för att en ung människa i Åbo ska hamna utanför samhället är om han eller hon går ut grundskolan med lägre än 7 i medeltal på avgångsbetyget från årskurs 9.
Enligt ME-säätiös forskare är en annan avgörande riskfaktor för marginalisering att en ung människa saknar en andra stadiets utbildning.
Den som varken har en gymnasieutbildning eller en yrkesskolexamen i bagaget har en 36 procentig risk att marginaliseras som vuxen.
Andra riskfaktorer för unga i Åbo att bli marginaliserade är till exempel om man har vuxit upp i en familj med en ensamstående förälder, om man har dömts för ett brott, om man inte har deltagit i den gemensamma elevansökan, men också om föräldrarna saknar en utbildning på andra stadiet, det vill säga gymnasium eller yrkesskola.
Risken för marginalisering ökar ju fler av riskfaktorerna som hopas för en och samma människa.
En riskfaktor är ingen fara, men två eller flera riskfaktorer ökar marginaliseringsrisken för den unga med över 20 procent.
ME-säätiös forskare, som presenterade sina rön i Åbo igår, talar också om generationsöverskridande: en ung människa som har vuxit upp i en familj med svåra förhållanden löper en större risk att marginaliseras än andra.
Samtidigt finns det skyddande faktorer.
Grundskolan är en nyckel.
25 procent av de barn som har vuxit upp i familjer med två eller flera riskfaktorer och som har lägre medelvitsord än 7 på avgångsbetyget från årskurs 9 blir marginaliserade som vuxna, medan under 4 procent av dem som har över 7 i medeltal på avgångsbetyget blir marginaliserade som vuxna, trots att de har vuxit upp i familjer med flera riskfaktorer.
Skillnaden är iögonfallande.
Därmed borde den också fungera som en vägvisare.
Genom att ge svaga elever det stöd de behöver redan i grundskolan hjälper man både individen och samhället, eftersom marginalisering blir dyrt på många sätt.
Enligt beräkningar som staden presenterar kan den uppskattade kostnaden för en marginaliserad ung människa uppgå till mellan 370 000 euro och en miljon euro under hans eller hennes livstid.
Utslagning och marginalisering kan också förorsaka social oro.
Det vill inget samhälle ha.
Det där med gruppstorlekar, antal elevassistenter och tillräckliga resurser för stödundervisning, kuratorer och skolpsykologer har med andra ord betydelse.
Till och med en avgörande betydelse för de ungas framtid.
Som med det mesta förebyggande arbete är det billigare och enklare än att försöka reparera de skador som uppstår i efterhand, trots att det i budgettider ofta är surt och svårt att hitta tillräckligt med pengar.
Samtidigt blir det allt viktigare att försöka. 2 739 unga marginaliserade unga är redan 2 739 för många.
Åbo stad betonar att man redan gör en hel del.
I fjol somras beslöt till exempel social- och hälsovårdsnämnden att stärka ungdomspsykiatrin inom andra stadiets utbildningar och tio sjukvårdare inom psykiatrin från sjukvårdsdistriktet ska också arbeta med unga i årskurserna 7–9.
Staden har också gjort framsteg när det gäller att få ungdomar att utbilda sig efter grundskolan. Numera är det bara några enstaka som inte fortsätter till andra stadiets utbildningar.
En utmaning är fortfarande de som avbryter utbildningen, men också där har det skett förbättringar.
Att det nu finns verktyg för att kartlägga riskfaktorerna till och med på individnivå är välkommet. Det bör användas för att stöda och förhindra att 2 739 blir ännu fler.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln