Full fokus på målet – Källman vill bli skyttekung

Flänger runt. Benjamin Källman hinner träffa ÅU samma dag han kommit hem från Inters träningsläger i Italien, vilket är dagen innan han reste till U21-landslagets samling för EM-kvalmatchen mot Litauen. I framtiden bosätter han sig helst i Tyskland och spelar för favoritlaget Bayern Munchen. Foto: Johan Backas

Interanfallaren Benjamin Källman har sagt att han i år siktar på att bli skyttekung i fotbollsligan. ÅU träffade honom för att tala om målskytte.

Vet du hur stort ett fotbollsmål är?
– Nä, men det är alltför litet!

7,32 meter brett och 2,44 meter högt.
– Okej, så om en målvakt är nästan två meter lång så täcker han en ganska stor del av det.

Men du har ändå sagt att du ska bli skyttekung i år. Hur ska det gå till?
– Det är inte ett absolut mål. Men som första anfallare i en klubb som ska kriga i täten och spelar anfallsglad fotboll ska man våga säga att man siktar på att bli skyttekung.

Är du säker på att du är första anfallare i år. Tidigare år har du spelat en del som ytter också.
– I år har jag fått väldigt stort ansvar som anfallare på försäsongen, och gjort fyra mål på fyra cupmatcher. Så jag vågar nog räkna mig som en av de två anfallare som spelar mest åtminstone.

Vem spelar du helst med som anfallspartner?
– Vårt spel ser lite annorlunda ut beroende på om det är Timo Furuholm eller Albion Ademi som spelar bredvid mig. Med Furuholm spelar vi ett ganska rakt spel utan finesser där vi kämpar mycket om andra bollar och skapar oreda den vägen. Ademi har en friare roll och söker ytor ut mot kanterna också för att få bollen i foten. Det är bra att vi kan variera oss.

I fjol gjorde du nio mål och tre assist. Om vi hypotetiskt utgår från att ditt lag oberoende vinner en match, gör du hellre ett mål eller två assist?
– Ett mål. Absolut. Som anfallare är jag på plan för att göra mål. Direkt om jag gjort ett mål tycker jag matchen varit lyckad, oberoende om jag petar in den från mållinjen eller skjuter i krysset från 25 meter. Men så klart är det viktigaste att laget vinner.

Vilket är ditt snyggaste mål genom tiderna?
– Jag gjorde ett snyggt för Ekenäs IF på bortaplan mot AC Oulu i ettan. Deras målvakt var ute och jag chippade den över honom från ganska långt avstånd, jag trodde inte själv det skulle lyckas. Mot KuPS gjorde jag ifjol ett riktigt snyggt också, en gänga in i bortre hörnet utanför straffområdet.

Så ingen bicykleta eller något annat konstmål. Du föredrar en bredsida i bakre hörnet, antar jag?
– En bredsida är bra. Jag försöker hålla det enkelt. Lite som traditionell engelsk fotboll. Och det gäller överallt på planen, inte bara målskyttet.

Längtar efter ligaspel. Men om hemmplanen i Kuppis är i spelskick till ligapremiären är osäkert. Redan i andra omgången är Åboderbyt mot TPS inprickat. Foto: Johan Backas

Du debuterade som 16-åring i ettan, och som 17-åring i ligan. Nu är du 19, hur har du utvecklat ditt målsinne under de senaste åren?
– Så klart har jag följt med hur både Furuholm och Njazi Kuqi rör sig på planen för att komma till mållägen. Och Shefki Kuqi hade som gammal anfallare också en del tips. Jag försöker dra nytta av deras erfarenhet.

I fjol kallade Furuholm dig för ”Tjuren från Ekenäs”, så fysiken är det inget fel på. Är det fortsättningsvis explosiviteten du jobbar mest på?
– Jo. För att kunna rycka ifrån försvararna och göra snabba riktningsändringar, både med bollen ute på planen och utan bollen inne i boxen är de första metrarna avgörande.

Din pappa Micke Källman är Finlands bästa handbollsspelare genom tiderna och själv har du också spelat. Där kunde du göra tio mål per match, skulle inte det vara roligare?
– Tja, jag spelade mest som spelfördelare där så jag skulle knappast göra tio mål per match. Det var ett ganska lätt val för mig att välja fotbollen, jag ville hellre gå på de träningarna. Till slut spelade jag bara matcher i handbollen. Dessutom gillade mitt knä inte de hårda golven.

Målvakterna är ett ganska allvarligt störningsmoment för anfallare. Vem är den bästa målvakten du spelat med eller mot?
– När jag var med landslaget i Abu Dhabi i vintras var Jesse Joronen otroligt bra. Även om vi inte spelat med varandra kändes det som om han kunde läsa mina tankar vart jag skulle skjuta. Det gör Aati Marttinen i och för sig också, men vi har tränat så många timmar tillsammans att han kan se på min kroppsställning vart jag ska skjuta. Men det är bara bra att träna med sådana målvakter, då måste jag öva på att dölja skotten bättre, vilket betyder flera mål i matcherna också.

Är det lätt att övertala målvakterna att stanna kvar efter träningen för att rädda skott?
– Det beror helt på hur träningen gått för dem. Har det gått bra stannar de gärna.

Vad skiljer på en bra och en mindre bra målvakt?
– De bra är mycket kyligare och väljer rätt positioner att stå på, och gör inga misstag.

Hur mycket tränar ni anfallsspel och avslut på lagträningarna?
– En del, men problemet är att det är så mycket lättare att träna försvarsspel. Anfallandet är trots allt väldigt beroende på kreativitet och överraskande lösningar. Därför tränar jag mycket avslut på egen hand efter träningarna, på tio minuter kan jag komma upp till samma mängd avslut som på en vecka med laget.

Vad är den viktigaste mentala egenskapen för en måltjuv?
– Förutom att sniffa sig till mållägena måste man vilja göra mål mera än försvararen vill rensa undan bollen, ibland är det så enkelt.

Hur får vi se den kommande skyttekungen fira sina mål i år?
– Jag har alltid varit dålig på att planera målgester. Jag antar att det blir det traditionella, händerna i luften. Kanske jag borde fundera ut något mera originellt.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*