Frågor efter domen

Domen mot Abderrahman Bouanane i Egentliga Finlands tingsrätt i fredags är i viss mån ett oavslutat kapitel.

Den tjugotreåriga marockanens försvarsadvokat Kaarle Gummerus har fram till fredag på sig att meddela om domen överklagas.

Domen är i det här fallet att tingsrätten anser att Bouanane gjort sig skyldig till två mord och åtta mordförsök i terroristiskt syfte.

Därmed följde tingsrätten riksåklagarens linje. Rätten anser att knivattacken i augusti i Åbo i sin råhet och målmedvetenhet kan ses som en i raden av terrorattacker utförda i Europa av radikaliserade män som svurit sin trohet till terrorgruppen Islamska staten (IS).

Att IS i Bouananes fall inte på något sätt noterat attacken har ingen betydelse. Bouananes intentioner var att injaga fruktan i befolkningen. Hans egna ord och handlingar visar detta, slår tingsrätten fast.

Eftersom fallet och domen är unik i Finland vore det motiverat att höra hovrättens syn, men om Bouananes försvarsadvokat Kaarle Gummerus överklagar domen är det troligen mot sin klients vilja.

Bouanane har hela tiden, i den mån hans uttalanden varit begripliga, accepterat anklagelserna. Försvarsadvokaten Gummerus syn har varit att attacken på Salutorget måste prövas mot strafflagens paragraf om terroristiskt syfte oavsett vad hans klient säger.

Då såväl klient som tingsrätt skriver under åtalet om mord och mordförsök i terroristiskt syfte vore en överklagan främst ytterligare en prövning. Vilket i och för sig inte är någon dålig motivering.

Men även om domen i skrivande stund inte är den slutgiltiga så bekräftarar den för många ett antagande som varit starkt närvarande sedan attacken: det Åbo utsattes för den 18 augusti i fjol var en terrorattack.

Fredagens dom innebär inte att de som var snabba med att kalla attacken för ”terrorism” hade fog för sin brådska.

Domen innebär inte heller att de nyhetsredaktioner som höll sig till formuleringar som ”knivattacken” hade fel i sin avvaktande hållning.

Det finns olika skäl till att folk snabbt anammar begreppet ”terrorism” i vardagligt tal. En del är begripliga – hur ska man annars förstå en så omfattande attack? – andra är trojanska hästar, ämnade att smuggla med sig generella antaganden om asylsökanden och muslimer.

Nyhetsredaktioner gör klokt i att rapportera utgående från vad man vet, inte från vad som antas.

Det var från första början klart att Abderrahman Bouanane skulle dömas till livstids fängelse. Oklarheten handlade om brottsrubriceringen ”i terroristiskt syfte”.

Livstid i Finland innebär vanligtvis 14 år, men eftersom fallet är unikt är det vanliga inte jämförbart.

Bouanane kan söka om villkorlig frigivning efter 12 år, men om tingsrättens dom blir den slutgiltiga är det troligt att de som granskar hans fall anammar en strängare linje.

Det är alltså svårt att säga hur länge marockanen kommer att finnas i det finländska fängelsesystemet.

Terrorforskaren Atte Kaleva sa i en intervju för Verkkouutiset att brottslingar av Bouananes slag borde kunna utvisas till hemlandet och avtjäna sitt straff där, till och med på den finländska statens bekostnad.

Det här uttalandet är i linje med en allmän uppfattning om att grova brott utförda av utlänningar borde resultera i omedelbar utvisning.

Om det alternativet på allvar övervägs måste man också acceptera att det finländska rättsväsendet i många fall skulle två sina händer och godkänna att människor sänds till betydligt korruptare och mindre jämlika rätts- och fängelsesystem.

Det här är inte att tycka synd om dömda förövare, utan snarare ett konstaterande: Om vi vill vara säkra på att den dom som vårt rättsväsende utdömer också förverkligas enligt finländska rättsprinciper, då ska straffet avtjänas i Finland.

Eftersom Bouanane innan dådet hade nekats asyl i Finland – men inte avvisats – har asylssystemet kopplats till fallet. Tingsrätten noterar också i sin dom att det negativa beslutet kan ha påskyndat den radikalisering som fick honom att se sig själv som i IS:s tjänst.

Asylrätten – alltså rätten att söka asyl – är förhoppningsvis starkare än terrorhotet, men det faktum att polisen hade informerats om Bouananes radikala tendenser, utan att agera, och att han hade ett negativt asylbeslut i bagaget måste stämma till eftertanke.

Den kommission som utrett attacken i Åbo lämnade dagarna innan tingsrättens dom in sin rapport inklusive rekommendationer om hur myndigheterna kan förbättra det preventiva arbetet.

Där föreslås bland annat att asylförfarandet påskyndas, speciellt om den asylsökande kopplas till ett säkerhetshot.

Självfallet ska myndigheterna hela tiden jobba för att minimera riskerna för terrorbrott. Men det arbetet måste ske inom ramen för rättsstaten.

En asylprocess ska först och främst vara rättvis. I den bästa av världar är den ingen utdragen historia. Inte för att tid per automatik gör terrorister av asylsökande utan för att ovisshet inte gagnar någon.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*