Förening vid ÅA bjuder in metoo-kritiska Alexander Bard – Offers känslor kommer i vägen för lösningar, säger arrangör
Det är en liten förening, Intresseföreningen för jämställdhet vid Åbo Akademi, men den ser ut att skapa stor uppståndelse på den internationella mansdagen den 19 november.
Johan Nyman, som är projektkoordinator vid ÅA, bekräftar för ÅU att läraren Johan Mparmpagiannis och mångsysslaren Alexander Bard kommer att delta i en paneldebatt i auditorium Armfelt i Arken.
Både Mparmpagiannis och Bard har i hårda ordalag kritiserat metoo-rörelsen. Bard har bland annat sagt att historien är full av kvinnor som anklagat män för sexuella övergrepp som aldrig hänt.
Mparmpagiannis har dragit paralleller till 1800-talets USA, där vita kvinnor fick svarta amerikaner hängda med falska anklagelser om våldtäkt.
History is full of women accusing men of sexual assaults that never happened. How did women suddenly become 100% credible in 2017? #metoo
— Alexander Bard (@Bardissimo) 23 oktober 2017
Innan paneldebatten visas filmen ”The Red Pill” av Cassie Jaye. Filmen dokumenterar rörelsen för mäns rättigheter och har av kritiker kallats för antifeministisk.
Nyman säger att man också kommit överens med Yleredaktören Bettina Sågbom om att hon ska moderera debatten.
Eventuellt kommer Svenska Yle med som samarbetspart i evenemanget. Stefan Winiger, projektledare för Svenska Yles debattredaktion, säger att diskussioner pågår men att inga beslut är fattade.
Annat perspektiv än feminism behövs
Nyman säger att Mparmpagiannis och Bards närvaro handlar om att vidga perspektiven och om att på ett nyanserat och balanserat sätt belysa jämställdhet ur ett mansperspektiv.
– Föreningen har tagit avstamp från ÅA:s arbete för trakasseristävjande i metoos kölvatten. Vicerektor Christina Nygrén-Landgärds har skrivit att arbetet ska tas på allvar och på bred front. Trots att evenemanget är i egen regi och en partinlaga ser vi det som en viktig del av denna breda front.
Både Bard och Mparmpagiannis har ifrågasatt metoo. Handlar inte deras närvaro om att ta in motpoler, och inte om att nyansera och bredda?
– Vi strävar inte efter polarisering. En konstruktiv dialog och diskussion är vägen framåt. Men då behövs ett annat perspektiv än den feministiska diskursen, som är det vanliga i samhällsdebatten. Att ordna evenemang och antyda provokation är dessutom inget nytt. I december 2016 föreläste författaren Peppe Öhman i Academill i Vasa. I inbjudan till evenemanget stod det: ”Är du för jämställdhet? Grattis! Då är du feminist.” Då deltog Centret för livslångt lärande som medarrangör.
Marginell förening vid ÅA
Nyman säger att föreningen spelat med öppna kort och att ÅA:s ledning känner till evenemanget och dess innehåll.
Föreningen har formats ur en liten grupp på 5–7 personer som samlats kring jämställdhetsfrågor sedan ett år tillbaka. Nyman bedyrar trots det att föreningen diskuterar frågor som har en bred angelägenhet.
– I början av 2000-talet samlades akademianställda män kring frågor som hade med pappaskap att göra. Då var det jämställdhetstemat angeläget. Nu är det andra saker som berör jämställdhet som engagerar.
Vilka är de sakerna?
– Det mest essentiella är förmågan att skilja på olika perspektiv och sammanhang när det handlar om metoo och trakasseristävjande.
Mäns välbefinnande är viktigt
Nyman förklarar att det finns tre perspektiv i förhållande till metoo-rörelsen.
Det ena perspektivet handlar om när kvinnor samlas, privat eller offentligt, för att dela med sig av erfarenheter av trakasserier och övergrepp och för att stödja varandra.
Det andra perspektivet har att göra med att kvinnor med övergreppserfarenheter kommer med önskelistor.
– De säger: det här har hänt oss, det här är ett problem och så här måste samhället och män förändras. Det här är helt i sin ordning och viktigt. (Artikeln fortsätter efter bilden.)
Det är i det tredje perspektivet, där man ska fundera på hållbara lösningar, som det finns problem, säger Nyman.
– Jag och andra har observerat att många tror att lösningsperspektivet handlar om att ge kvinnor inspiration, om att peppa och om terapi. Det ska lösningsperspektivet inte handla om. Där måste man kunna hantera sådant som upplevs som irrelevanta, till och med provocerande. Den kvinna som tar sina övergreppserfarenheter, till exempel av en våldtäkt, med sig till detta sammanhang kan tycka att det är irrelevant att diskutera mäns rättigheter i vårdnadstvister. Men då vill jag och andra säga att i ett lösningsfokuserat perspektiv måste man kunna jobba på bred front med alla frågeställningar som är viktiga, bland annat mäns välbefinnande, problem och utmaningar. Det här är en viktig del och inte ett försök att blanda bort korten.
Egna erfarenheter kommer i vägen
Det låter som att du säger att för en del kvinnor blir diskussionen för känsloladdad på grund av den egna erfarenheten?
– Precis så är det. En observation som jag har gjort är att många stannar i perspektiv två. Det må sedan handla om Linnéa Claeson eller någon annan svensk profil men det är vanligt att när de definierar lösningen – att män måste ta bättre ansvar för sina söner, bli bättre på att visa känslor och gråta – så befinner de sig i perspektiv två och utgår från egna och andras erfarenheter.
Nyman säger att han erfarit att det krävs väldigt lite för att män ska tala om känslor. Det som krävs är att det finns ett förtroende för den de talar med. Förtroendet etableras om den de talar med företräder rätt perspektiv.
– Få talar om det här. Det handlar mera om peppande bloggar. Substansen ligger inte i att män ska visa känslor utan att mäns genuina problem ska tas på allvar utan att förringas.
Läs också ÅU:s senare artiklar om seminariet
Akademisk ilska mot metoo-kritiskt evenemang – läs uppropet som kräver ”kurage” av ÅA:s ledning
ÅA-rektor öppnar inte dörren för metoo-kritiker – ”Vi ville föra en konstruktiv diskussion”, säger arrangör
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.