Folkton

Folkton
Folkvisor
Med sopran Therese Karlsson och pianist Martin Segerstråle
Övriga medverkande: Klas Edvall, cello och Anna Randelin, oboe

Sopranen Therese Karlssons och Martin Segerstråles skiva ”Folkton”, inspelad i Jomala under året 2016 och 2017, bjuder oss på en resa genom tid och rum med ett gediget axplock traditionella folkvisor.
Över ensemblens flinka fingrar bestående av cellisten Klas Edvall, Anna Randelin på oboe samt Martins pianospel sjunger Therese ut låtar med start från Gotland via Sveriges fastland, Åland och Österbotten med en liten avstickare till Griegs Norge.
Denna resa vi tar del i är en helhet som känns genomtänkt men ändå vilar på en ytterst stilig minimalism.

Föga oväntat är denna skiva ännu ett exempel på Segerstråles välfungerande arrangemang och Karlssons förmåga att få såväl en enkel melodilinje som en svårare att knyta ihop helheten. Utan skavanker är dock inte vår resa – avfärden från Gotland känns något luddig och stundvis är det svårt att uppfatta vad de enskilda musikanterna egentligen menade. Om detta beror på ljudbearbetningen eller själva arrangemanget är något som kan tvistas om. Detta är dock undantaget till en skiva som är lika stark som den är enhetlig, trots en väl vald mångfald i repertoaren.

Man har alltså verkligen lyckats med bravuren att både få en helhet som har ett jämnt flyt hela vägen och dessutom en synnerligen intressant mångfald genom urvalet av visor. Att två österbottniska visor smygit sig in i helheten (”Ant han dansa med mig” samt ”Men liljorna de växa upp om våren”) är dessutom ännu mera intressant för recensenten med österbottnisk härkomst.
Utöver detta har nog ensemblen och solisten utan större tvekan gjort dessa traditonella visor till sina egna, något som möjligen märks mest i ”Vem kan segla”, där Karlsson utför en tämligen rak tolkning av huvudmelodin som understryks av ensemblens mera originella färdriktning genom harmoniken.
Det genomgående temat är som sagt en minimalistisk utgångspunkt, men detta innebär inte att känslosvall uteblir. Tvärtom – de crescendon som framkommer är av yttersta effekt och lämnar en tämligen gemytlig eftersmak hos lyssnaren.

Axel Vienonen

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*