Finlands största tidning verkar ha ett outtröttligt intresse för denna stad och reportage i samma stil görs åtminstone ett par gånger om året.

I veckan gjorde Helsingin Sanomat ett reportage från Berlin, där man tog tempen på förändringarna i staden. Jag kunde nästan säga ”Helsingin Sanomats årliga reportage”. Finlands största tidning verkar ha ett outtröttligt intresse för denna stad och reportage i samma stil görs åtminstone ett par gånger om året.

Eftersom Berlin för de flesta finländare först och främst är ett resmål, på bekvämt avstånd och med ett förståeligt språk, brukar dylika reportage fokusera på turismen och förändringarna den för med sig.
Utan att sitta på någon officiell statistik vågar jag påstå att Berlin inte direkt toppar listorna i Europa, men enligt HS besöker 13 miljoner turister staden varje år. Det är mycket för tre miljoner invånare.

Tur i oturen för Berlin är att många av dessa turister kommer för att leva och vara som berlinare. Även om centrum får lov att ta emot turistgrupper från hela världen blir gästerna mindre synliga ju längre ut ur staden man kommer, även om de finns överallt. Och en riktig berlinare skulle nog egentligen förhålla sig ganska likgiltigt till vem som rör sig i hens kvarter.
Problemen som turismen för med sig är mer strukturella. I och med airbnb och andra liknande (och svarta) tjänster stiger bostadskostnaderna i höjden för lokalbefolkningen. Berlin är en väldigt billig stad, men inkomsterna är också låga både i stan och i omgivande Brandenburg.

En internationell omgivning lockar internationella företag och aktörer och därmed försvinner också den lokala säregenheten, vilket upprör invånarna. Då Google öppnade sitt lokala kontor kastades färgbomber på fasaden och HS vet berätta att ett nytt boutique hotel i Kreuzberg (vänsterns och turkarnas kvarter) fått utstå liknande attacker.
Ironin är att trendiga start-up företag och mysiga hotell lockas till staden just av det motstånd som finns mot dem. Det finns så att säga ännu litet autencitet och integritet kvar i Berlin, och det kan man ännu kapitalisera på. Men lokalbefolkningen (eller åtmistone krafter som säger sig representera lokalbefolkningen) står emot.
Samtidigt tycker jag att i samma stund som den där autenciteten går att definiera, försvara och slåss för så har den redan gått förlorad. Det ”riktiga” Berlin, för dem som söker det, finns redan någon annanstans.
Vissa påstår att det står att finna i Leipzig.

Linus Lassus

Pargasbo bosatt i Berlin

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*