Filmen: Tulip fever

Tulpaner i Amsterdam. Alicia Vikander är vacker som en blomma i ”Tulpanfeber”. Och lika sval som kruset.

Tulip fever
Storbritannien/USA 2017
3 av 5 sjärnor
Regi: Justin Chadwick
Manus: Tom Stoppard
I rollerna: Alicia Vikander, Dane DeHaan, Zach Galifianakis, Judi Dench, Christoph Waltz
1:46 F12

Det brittiska kostymdramat, den romantiska epokfilmen ”Tulpanfeber” berättar om tulpanfebern i Amsterdam år 1634. Då kunde en tulpanlök inbringa en årslön hundrafalt. Vanligt folk investerade och blev rika. Bubblan sprack. Många begick självmord.

Alla karaktärer i ”Tulpanfeber” är påverkade av ”aktiemarknaden”. En ung dam (Alicia Vikander) är uppvuxen på ett barnhem i ett kloster. Abbedissan (Judy Dench) ser till att hon blir gift med en äldre, i kryddor förmögen handelsman (Christoph Waltz) som önskar sig en son, en arvinge. När det inte vill lyckas (trots många villiga försök) ser han till att en oljemålning av unga vackra frun skall vittna för eftervärlden om mannens framgångar. En ung porträttmålare och stor konstnär in spe (Dane DeHaan) anlitas. Passion uppstår mellan de unga; en passionen i manuskriptet. I bild är inte ens erotiken passionerad. Hetare känslor och famntag visar husets piga och hennes älskare, fiskhandlaren, i lönn, i köket. Fiskhandlaren köper lök, konstnären investerar i lök.

Företeelsen tulpanfebern är en kuliss. Den borde ha varit intrigen, ett definierat fenomen som med skärpa påverkar ett urval nyanserade karaktärer. Som samtidigt visar hur kärlek och ekonomi påverkar varandra och förändrar människan. Filmen har för många i sig spännande och intressanta förbiilande vändningar. Och passionen är som sagt bortglömd över allt, inga gnistor någonstans, på höjd ett (symboliskt men verkligt) åskväder.

Christoph Waltz skall spela en tråkig och innerst inne snäll farbror. Waltz kan inte vara tråkig. Däremot nog Dane DeHaan, som är som konstnären en mes. Äkta mannen, pigan och hennes älskare, alla är intressantare och har karisma. Rollbesättningen haltar. Vikander kan uttrycka sig minimalistiskt, men att gestalta en äktenskapsbryterska och fejka en graviditet från början till slut kräver mera.

Filmen är inspirerad av brittiska författaren Deborah Moggachs roman ”Tulpanfeber”, om kraschen 1637. Boken har stegrande spänning, en intressant dramaturgi och engagerande karaktärer. Varför är det så tråkigt och intetsägande i bild, i fantastiskt vackra bilder som är som tidens oljemålningar, 1600-talets nederländska (av Vermeer och andra förevigade) ljus och färger i palats, i gränd, på torg och gata, över kanaler är återskapat i filmen. Med atmosfär. Alicia Vikander, skådespelaren, och filmfotot gör den stela filmen sevärd.

En idé försvann. Vi har inte lyckats lista ut vilken idé, men något mellan planering och redigering gick snett, känslan av att det här kunde ha varit riktigt bra är påtaglig filmen igenom. Att något tappades bort antyder filminspelningsstart redan 2014.

De kan bättre! Av regissören Justin Chadwick kommer vi med värme ihåg ”Mandela – Vägen till frihet” 2013, och ”Den andra systern Boleyn” 2008, och även manusförfattaren, veteranen Tom Stoppards ”Shakespeare in love” 1998 och ”Anna Karenina” från 2012 är förträffliga berättelser. Någonting i kemin gick alltså aningen fel den här gången.

Övriga premiärer

Kingsman.

Kingsman: The golden circle
Storbritannien/USA 2017
Regi: Matthew Vaughn
I rollerna: Colin Firth, Julianne Moore, Taron Egerton, Mark Strong, Halle Berry, Elton John, Channing Tatum, Jeff Bridges
”Kingsman: the golden circle” är en uppföljare som med skruvad humor fortsätter berättelsen om brittiska agenter som är gentlemän i högsta potens. Högkvarter har ett brittiskt skrädderi för riktiga gentlemän som kuliss när agenterna med överlägsen intelligens lämnar James Bond i skuggan och räddar hela världen, som den här gången är som gisslan. En svensk prinsessa är inblandad.

Rendel
Finland 2017
Regi: Jesse Haaja
I rollerna: Kris Gummerus, Rami Rusinen, Renne Korppila, Matti Onnismaa
”Rendel” är en finsk superhjältefilm med mycket våld och kvinnoförakt samt många fula ord. Målgruppen är i extas, andra störs av banal intrig och klumpiga dialoger. Visuellt snyggt, eljest – ifrågasatt.

The Lego Ninjago Movie
Danmark/USA 2017
”Lego Filmen” 2014 var en positiv överraskning, det omöjliga visade sig vara möjligt, plastbitarna var sympatiska som animerade figurer i en uppfinningsrik och riktigt rolig barnfilm. ”Lego Ninjago Filmen” är raka motsatsen, våldsamt stökig och skränig med konstig far-son relation som intrig.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*