Filmen: Lady Macbeth

Lady M. Ensam, instängd – finner hon sig inte i. Florence Pugh.Lady Macbeth
Storbritannien 2016
4 av 5 sjärnor
Regi: William Oldroyd
I rollerna: Florence Pugh, Cosmo Jarvis, Paul Hilton, Naomi Ackie, Christopher Fairbank
1:29 F16

Den brittiska filmen ”Lady Macbeth” av debuterande, tidigare teatermannen, regissör William Oldroy är inte en Shakespearefilmatisering. Förlaga är Nikolaj Leskovs ”Lady Macbeth från Mzensk”, en rysk kortroman från 1865.

Filmen har en grym men fascinerande berättelse återgiven i fantastiskt foto och ett unikt bildberättande; inspelad i samma nordengelska environger som till exempel ”Svindlande höjder”. En sjuttonårig flicka (en hänförande Florence Pugh) har blivit såld till och gift med sonen till en godsägare. Mannen är märkvärdig. Han kräver av sin unga fru att hon hålls inomhus, sysslolös. Nattetid vill han se henne naken. Så han kan masturbera. Han rör henne aldrig, tilltalar henne inte. Ändå förväntas en arvinge.

Äkta man, och svärfar, åker på lång affärsresa. Unga frun lämnas ensam med tjänare i kammare, kök och stall, alla mörkhyade. En dräng får värdinnan på fall; en lidelsefull relation är född. Ingen får eller kan störa det vilda sängkammarspelet. Ingen kan ifrågasätta unga värdinnans nya makt. Huvuden rullar. Mot slutet går berättelsen ett steg för långt, och sedan ett till. Är man vit och rik är allt möjligt? Men Lady M, kom ihåg hur det gick för din namne hos Shakespeare.

Vem är hon, varifrån kommer hon? Vart hon är på väg ser vi när hon river allt som inhägnat klass, kön och ras. Hon hämnas och hon tar revansch. Till en viss gräns. Med en egen men fungerande dramaturgi skapar William Oldroy ett imponerande kostymdrama som är en psykologisk thriller, en skräckfilm nästan. En nutida blick på en kvinna som ingjuter nytt blod i den viktorianska tiden. Med ett intressant minimalistiskt skådespeleri, speciellt av huvudrollen som är ständigt i bild. Bilderna och scenografierna är avklätt, förenklat estetiserade och lättar upp den alltigenom dystra berättelsen.
Den ursprungligen ryska Lady M. är modigare och modernare än den brittiska ladyn, fru Chatterley och berättelsen är mera vågad än Andrzej Wajdas filmatisering av samma bok (Siberian Lady Macbeth,1962).

Övriga premiärer

Trollvinter i Mumindalen
Finland/Polen 2017
4 av 5 stjärnor
Regi: Ira Carpelan, Jakub Wroński
Röster: Stina Ekblad, Alicia Vikander, Bill Skarsgård, Stellan Skarsgård
1:22 T
Filmen om mumintrollen är en helylle-dockanimation, vilsam för öga och håg. Ira Carpelan har plockat godbitar från ”Trollvinter” och från ”Granen” och skapat en fungerande symbios. Hela familjen vaknar ur vinteridet och förbereder främlingen Julens ankomst; städar, snor gran, skaffar fram mat och paket och välkomnar – alla. Lilla My lär sig av Hemulen vad skidor är medan Too-ticki gör vad göras bör på vintern i Mumindalen. Figurer och landskap är behagliga, men mumin-humor och mera engagemang i berättandet hade gjort susen.

Joulumaa.

Joulumaa
Finland 2017
2 av 5 stjärnor
Regi: Inari Niemi
Manus: Inari Niemi
I rollerna: Milka Ahlroth, Mari Rantasila, Anna Paavilainen, Eero Ritala, Martti Suosalo, Tommi Korpela
1:32 F12
Filmen ”Joulumaa” är ett lågmält berättat kammarspel med suveräna skådespelare. Regissören och manusförfattaren Inari Niemi visade redan med ”Kesäkaverit” (2014) att hon är en skicklig personinstruktör. Som dramaturg måste hon våga mera. Publiken tappar intresset för personernas öden; två medelålders kvinnor (Milka Ahlroth, Mari Rantasila) firar sin jul på en ekologiskt driven lantgård. Båda är ensamma, den enas man for iväg med en yngre kvinna. Därför den lantliga lösningen. Paret som hyr ut rum ( Anna Paavilainen, Eero Ritala) och bjuder på vegetarisk julskinka är arkitekt och sociolog, jordbruk försöker de lära sig via nätet. De har en femårig dotter. Martti Suosalos karaktär är också hyresgäst, ensam, händig och ömhetstörstande. Han den rätta eller vänta på den förrymda? Värdinnan saknar sina studiekamrater, sin studier och stadens la dolce vita? Det lågmälda är vågat men håller bara halvvägs.

The Foreigner
Storbritannien/Kina/USA 2017
3 av 5 sjärnor
Regi: Martin Campbell
Manus: David Marconi, Stephen Leather
I rollerna: Jackie Chan, Pierce Brosnan med flera
1:54 F16
Jackie Chan får visa att han är en bra skådespelare och Pierce Brosnan får leva ut sitt irländska språkbruk. Den förra spelar en före detta elitsoldat som nu driver en kinarestaurang. Hans dotter dödas i ett bombattentat utfört av ”Äkta IRA”. Den senare föreställer en minister i England med ett förflutet som IRA-aktiv. En politisk thriller med för många ingredienser och en ostyrig story; terrorism, hämnd, konspirationer och så vidare. Martin Campbell har tidigare regisserat två James Bond (Brosnan och Daniel Craig).

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*