Filmen: Ikitie

Lyckliga? Glada för en minut, före tragedin. Sidse Babett Knudsen och Tommi Korpela gestaltar verkliga personer i Karelen på 30-talet.

Ikitie
Finland/Sverige/Estland 2017
4 av 5 sjärnor
Regi: Antti-Jussi Annila
Manus: Antti-Jussi Annila, Aku Louhimies, Antti Tuuri (roman)
I rollerna: Tommi Korpela, Sidse Babett Knudsen, Ville Virtanen, Jonna Järnefelt, Hannu-Pekka Björkman, Sampo Sarkola, Irina Björklund med flera.
1:43 F16

Kauhava 1930. Jussi Ketola (Tommi Korpela) har byggt skyskrapor i New York och har nu därmed kunnat köpa ett hemman som försörjer fru (Irina Björklund) och två döttrar. Men Lapporörelsens hejdukar kommer i svart bil och skjutsar och skjuter honom vid östgränsen. Man kallar honom kommunist.
Jussi Ketola (en historisk person) överlevde dock, blev omhändertagen av GRU (Sovjetunionens militära underrättelsetjänst), tvingades bli spion med ny identitet på kolchosen ”Silver” i Karelen. Familjen i Finlands hölls så att säga som gisslan.

På trettiotalet bjöd Stalin in trettiotusen som trodde på en bättre världsordning, från Amerika (bland dem flera utvandrade finländare) och från bland annat Kanada. Till Sovjetunionen för att där skapa arbetarnas paradis.
Flera tusen finländare flyttade ävenledes mot en bättre framtid, till en rättvisare värld. Kolchosen ”Silver” var ett av projekten. Men Stalin ändrade sig snart och lät avrätta flesta möjliga; tusentvåhundra finländare är begravda, utan minnesmärke, någonstans i skogen, i Karelen.

Den finska filmen ”Ikitie” (Den eviga vägen) bygger på Antti Tuuris roman som berättar en sann historia. Tuuri har forskat och hittat släktband till huvudpersonen. Flickan Mary i filmen är Vieno Zlobodova, i dag 99 år, bor i Estland. Vi hör hennes röst i början av filmen: ”Jag kände Jussi Ketola. Han var som en far för mig, han var en god man på alla sätt”. Hennes röst återkommer i filmens slut.

I sju år arbetar Ketola på kolchosen, han har alltid varit vapenvägrare, han är rejäl och rapporterar bara bagateller till underrättelsetjänstens sliskiga, livsfarliga Kallonen (Hannu-Pekka Björkman, hans hittills bästa rollprestation). Ketola är fiende eftersom han hjälpte (därtill tvingad) de vita. Ketola står rakryggad när Kallonen rapporterat till Finland, och familjen, att Jussi Ketola är död. Omständigheterna gör att han så småningom kommer att gifta sig med en amerikansk änka (Sidse Babett Knudsen), en stark person och personlighet.

Filmens rollbesättning är den bästa möjliga. Danska Sidse Babett Knudsen är som bekant fantastisk (som vi sett på teve), Korpela är stillsamt, fåordigt karismatisk, och Björkman kompletterar perfekt (som fan själv). Smärre men inte mindre viktiga roller spelas i skicklig regi av Sampo Sarkola, Ville Virtanen med flera. Regissören AJ Annila (”Sauna” och ”Jadesoturi”) koncentrerar sig förståndigt på huvudpersonen.

Det var planerat att Aku Louhimies, medförfattare till manuset, skulle regissera (men ”Okänd soldat” kom emellan). Antti Tuuri och publiken tackar ödet, AJ Annila visar sig vara bäst, bästa regissören Finland kunnat uppvisa på länge. Han har en personlig stil. Bildberättandet är öppet, befriande gammaldags, klassiskt. Känsla för bilden visade han i sina tidigare filmer (som hade undermåliga manus). Ett riktigt bra manuskript och en solid producent (Ilkka Matila) är förutsättningar för en mästerlig film.
Regissören har haft stor hjälp av mästarfotografen Rauno Ronkkainen, men även rytmen i berättandet, skådespeleriet och filmklippet är nostalgiskt rogivande. Scenografi och kostymering är, också de, trovärdiga. I en film om denna ”glömda” period i vår närhistoria kan våld inte helt uteslutas, men det obligatoriska våldet skildras finstämt, mot tittaren hänsynsfullt; vi förstår utan överdriven action. Handling finns desto mera så att säga under ytan.

Romanen ”Ikitie”, sista delen i en trilogi, är inte översatt till svenska. Det sägs att filmen följer förlagan troget. Filmen går rakt på sak, har en kontinuerlig framåtrörelse och regissören bygger upp en dramatisk kulmination som får oss att tappa andan. Berättelsen, den sanna, är spännande och engagerande. Viktig, aktuell.

Övriga premiärer
Mother!
USA 2017
2 av 5 sjärnor
Regi och manus: Darren Aronofsky
I rollerna: Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Ed Harris, Michelle Pfeiffer, bröderna Gleeson och många fler
2:01 F16
Skräckfilmen ”Mother!” är en allegori. Auteuren Darren Aronofsky (”The Wrestler”, ”Black Swan”) stuvar in metaforiskt hela samhället i ett egnahemshus och illustrerar tusentals år av västerländsk civilisation på två timmar. Filmen är berättar- och filmtekniskt begåvat genomförd, inte minst utnyttjandet av blickarna, men obehaglig att se och uppleva. Upphovsmannens syn på människan är för verklighetsnära? Det börjar med att unga frun (Jennifer Lawrence) dagarna i ända renoverar huset medan hennes man, som är författare (Javier Bardem), gör ingenting. Författaren får besök, mera besök … huset är hemsökt. En film för tjockhudade filmnördar närmast som ger filmen fem stjärnor. Vi andra saknar de engagerande karaktärerna.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*