Vi får aldrig någonsin blunda för mänskligt lidande.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På söndag firar vi årets första konfirmation. Det är kalas och fest i Finlands nationalhelgedom.
Men får en skratta och vara glad när rädda och trötta flyktingar gömmer sig några kilometer bort? Får en ha kalas och fest när döda barnkroppar sköljs upp på stränder? Får en äta smörgåstårta och kladdkaka när nästan en miljard människor kämpar för varje brödsmula?
Det finns så mycket ondska, så mycket lidande, så mycket smärta i världen. Om Gud är kärlek, god och dessutom allsmäktig hur kan hen tillåta allt detta?
Jag har inget svar på den frågan. Lidandets problem har rynkat många klokare människors pannor genom årtusenden. Ondskan har nämligen ingen mening. Den är meningslös. Däremot tror jag att Gud ställer samma fråga till oss. Hur kan ni tillåta all ondska, allt lidande, all smärta?
Vi får aldrig någonsin blunda för mänskligt lidande. Vårt uppdrag som människor och kristna är att med allt det vi har och är föra in så mycket gott, så mycket barmhärtighet, så mycket kärlek vi kan i världen.
Om vårt kalasande och festande blir en verklighetsflykt eller ett vältrande i överflöd har vi brustit som människor.
Om vi dessutom tar vårt goda liv i vårt trygga land förgivet gör vi exakt som i liknelsen om de tio helade spetälska i Luk. 17:11-19. Nio av dem glömde visa tacksamhet för att de blivit friska.
Liknelsen utmanar oss att komma ihåg att tacka och prisa. Att vara glad och tacksam över allt gott är inte synd. Att ställa till fest för familj, släktingar och vänner är inte dåligt. Tvärtom.
Bibeln uppmuntrar oss gång på gång att öva oss i tacksamhet och att känna glädje. Tacksamhet är ett vapen i kampen mot ondskan.
Glädje, skratt, kalas fester, smörgåstårtor, kladdkakor, sång och gåvor skapar gemenskap, inspiration, förundran, ork, mod och kärlek.
Vi ser hur mycket gott vi har i våra liv och om vi delar med oss av det goda blir inte vår glädje mindre, tvärtom, den är skapad att växa när den delas med andra.
Den enda av de helade spetälska som vände tillbaka och visade tacksamhet var samarier. Utlänning och i mångas ögon oren.
Samarierna var fel. Fel ursprung, fel etnicitet, fel traditioner, fel religion. Men inte i Jesus ögon. Han såg. Han lyfte upp. Han helade.
Han ville få andra att tänka om och berättade liknelsen om den barmhärtige samariern.
På söndag är det kalas i kyrkan! Välkommen med!
Mia Bäck
Kyrkoherde i Åbo svenska församling
Spaltaren är en andlig betraktelse som koordineras av Åbo svenska församlin
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.