Expeditionsavgifter tar över

Fick i förra veckan en kreditfaktura från Åbo stad för att jag tidigare, i misstag, betalat tio euro för mycket för en faktura från staden. Döm om min förvåning då jag såg på kreditfakturan att av min tio euro, som jag borde ha fått tillbaka, hade staden tagit bort fem euro som expeditionsavgift?
Undrar hur staden kan göra något sådant? Torde inte vara den enda med en sådan kutym? Det är ju i detta fall inte fråga om pengarna utan principen som jag inte förstår?

I Göteborg hörde jag för en tid sedan en sann historia som skett på deras fina och stora Feskekyrka, som också kan höra till denna serie.
”God dag, Herr fiskhandlare! God dag, Herr bankdirektör, vad får det lov att vara? Vad kostar gösen kilot? 200 kronor kilot. Då tar jag ett kilo!
Tack, det blir 250 kronor. Men, ni sa ju att den kostade bara 200 kronor kilot? Ja, men expeditionsavgiften är 50 kronor! Nåväl, här är en 500-sedel. Tackar! Här är er gös och er växel. Vänta nu! Här är bara 200 kronor? Det saknas 50 kr? Vi har en växlingsavgift på 50 kronor! Detta är ju oförskämt, Herr fiskhandlare. Ja, det är det, Herr bankdirektör! ”

Det finns som bekant bra exempel också på hur bankerna i dag behandlar sina kunder, som ännu kan komma in på de få bankkontor som ännu i dag finns. En mycket känd arrogant bankir säger att varje steg som en pensionär tar i bankkontoret, kostar för mycket för bankerna. Då är det inte städkostnader!
Vart är vi egentligen på väg?

Carl-Bertil Tauler
Pensionerad f.d. samarbetschef och Nordeakund

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*