Europa i mitt hjärta – avstamp i närhistorien

Upplysningstiden och den därpå följande vetenskapliga och tekniska utvecklingen i Europa var hisnande och ledde till oanade landvinningar, i. s. under 1800-talet. En hybris och ett euforiskt övermod växte fram. Ett symptom på detta och samtidigt varsel om annalkande katastrof var Titanics undergång, vilket skakade omvärlden. Och mycket snart rasade denna upphaussade världsbild samman i o m det 1. världskriget. Bl. a. upphörde tre kejsardömen: det tyska, det österriskisk-ungerska och det ryska (d v s tsarväldet). Europa var slaget i spillror såväl materiellt, socialt som politiskt, men fr. a. ideellt. Det unga 1900-talet blickade mot framtiden med oro, utan visioner; Europaskutan tycktes sakna både roder och kompass. Vad göra? Hur möta tidens utmaningar?

Svaret kom att dröja och dröjer de facto ännu idag. Redan fredsfördraget efter 1918 var ett misslyckande, tillika frö till nästa katastrof, 2. världskriget. Seriösa initiativ och förslag gjordes nog i 1. världskrigets slutskede. Rudolf Steiner presenterade en samhällsmodell om social tregrening, där samhället uppfattas som en organism, i vilken rättsväsende, vetenskap och kultur jämte ekonomin är stommen och samarbetar så, att ingen av de tre tillåts dominera. (Här var människan som tänkande, kännande och viljande väsen förebild.)

Trots envetna försök vann förslagen inte gehör och ignorerades. Och frågan uppstår: Var övermodet ännu för stort?
1900-talet blev så för Europas länder ett ändlöst snubblande och famlande utan klara visioner. 2. världskriget slutar i global chock: Atombomber över Japan- en värld håller andan. Snart reses Berlinmuren och en järnridå delar vår kontinent med två fientligt inställda kärnvapenallianser stående mot varandra! Det kalla kriget var ett faktum.

Före det hade ett annat initiativ presenterats 1947, kort efter 2. världskrigets slut. Det ska jag återkomma till. Också det försöket misslyckades och blev utan behövligt stöd; Europa var ännu inte moget för nytänk och innovativa lösningar, utan fortsatte att snubbla och famla i gamla banor . Hur kan skutan Europa finna en tryggare kurs, hitta mera konstruktiva fungerande färdkoordinater för framtiden?

Rolf Nylund

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*