”En reform lika stor som EU-medlemskapet”

FÖRHOPPNINGAR. Myndigheter hoppas att det nya kvotsystemet ska göra det lättare att anpassa fisket efter efterfrågan och optimera lönsamheten

Efter tio år av diskussioner har yrkesfiskarna ett nytt kvotsystem som också möjliggör handel med fiskerätter.

– Det här är en vändpunkt, en historiskt stor förändring som går att jämföra med då Finland gick med i EU, säger verksamhetsledare Kaj Mattsson vid Åbolands Fiskarförbund.

Vid årsskiftet tilldelades yrkesfiskare så kallade överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter. Det innebär att jord- och skogsbruksministeriet inte, som förr, under årets lopp ger olika förordningar om när och var man får fiska.

– Det har kommit ändringsbeslut flera gånger under året, så det har varit svårt för en enskild fiskare att planera sitt fiske, säger Kim Jordas, vd för Finlands Yrkesfiskarförbund.

Fiskare kan nu på ett bättre sätt anpassa fisket efter efterfrågan och på att optimera lönsamheten, enligt jord- och skogsbruksministeriet. De nya kvoterna ger mer spelutrymme än systemet där fiskare pressades att fiska så mycket de hann före nya förordningar, säger Jordas. Fisket får ändå också i framtiden följa naturens cykler, påpekar han.

I slutändan är det fisken som avgör, instämmer Mattsson.

– Strömmingen är stimfisk som kommer vissa årstider och rör sig på vissa ställen. Då ska man vara på plats.

FÖRHOPPNINGAR. Myndigheter hoppas att det nya kvotsystemet ska göra det lättare att anpassa fisket efter efterfrågan och optimera lönsamheten.

En stor förändring är att fiskarna betalar för sina kvoter på förhand. Mattsson är glad att kvotpriset sänktes från föreslagna 2 euro per ton till 1,30 för strömming och vassbuk.

Det kan finnas fiskare som inte är nöjda med sina kvoter. Ett långvarigt maskinfel under en högsäsong kan ha resulterat i att fångstdata inte är representativ, säger Mattsson.

I Yrkesfiskarförbundets blogg noteras möjligheten att få sin kvot prövad om den fångsthistoria som ministeriet använt inte stämmer överens med fiskarens egna fångstanmälningar. Alla är knappast nöjda, säger Jordas.

– Det kustnära fisket har haft sämre år än högsjöfisket. De som har trålat strömming och vassbuk har haft det betydligt bättre.

Fisket påverkas också av andra faktorer. EU:s handelskrig med Ryssland gav ett exportbortfall, pälsdjursnäringens motgångar sänkte priset på foder och fiskefångsterna i Atlanten styr efterfrågan på fiskmjöl. Bränslepriserna har däremot varit skäliga under några år, säger Jordas.

– Det är en världsmarknadsbransch vi lever i.

Det gränslösa syns också i de estländska fiskarnas närvaro. Över hälften av de finskregistrerade trålarna har estländska skeppare.

– De har ett postboxbolag som styrs av en advokat i Helsingfors medan all verksamhet försiggår i Estland, dit också fisken oftast landar, säger Mattsson.

Frågan är hur det går då yrkesfiskarna nu kan köpa och sälja kvoter. Det finns begränsningar för hur stora kvoter man kan ha, men detta kan kringgås genom helt nya bolag som sedan köper upp både kvoter och båt, säger Mattsson.

Stora enheter har lätt negativa följder för miljön, i form av exempelvis överfiske, säger han.

– Jag hoppas att det inte går som i Danmark och Sverige, där man har få stora aktörer. Vi vid Åbolands Fiskarförbund vill hålla kvar det småskaliga kustfisket.

 

Fakta: Vad har hänt?

– Yrkesfiskare tilldelades vid årsskiftet strömmings- och vassbukskvoter i form av överlåtbara nyttjanderätter Kvoterna utgår från deras egen fångsthistoria under de tre senaste åren.
– Med ryssja får en kommersiell fiskare fiska högst två ton strömming utan en aktörsspecifik fiskekvot.
– Ett bakslag är att regeringen slopar stödsystemet med fiskeriförsäkring. Systemet, som har funnits i sjuttio år, har möjliggjort skäliga priser då fiskare försäkrat exempelvis sina trålar. Stödet upphör 2018.
– Alla frågor är inte ännu lösta. Åland har en egen fiskelagstiftning och det blir Högsta domstolen som senare kommer att avgöra Ålands andel av den nationella kvoten.

 

 

Förbundet vill miljöcertifiera fisket

Finlands Yrkesfiskarförbund inleder i år en utvärdering med målet att MSC-certifiera trål- och ryssjefiske av strömming och vassbuk.

MSC står för Marine Stewardship Council, vilket är en internationell organisation som arbetar för hållbara fångstmetoder och ett förändrat konsumentbeteende.

– Processen tar ett år och omfattar fiskebestånden, själva fisket och hela branschens förvaltning. Alla bitar ska var på god nivå, säger Kim Jordas, vd för Finlands Yrkesfiskarförbund.

Målet är att förbättra förutsättningarna för fiske eftersom efterfrågan på MSC-certifierade råvaror växer då det gäller både livsmedel och fiskmjölsråvara, uppger förbundet. Europeiska havs- och fiskerifonden EHFF stöder satsningen.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*