EM-äventyret gav blodad tand

Många erfarenheter rikare. Ivern att skipa rättvisa på fotbollsplanen är efter EM-veckorna i Nederländerna större än nånsin hos Lina Lehtovaara.

FOTBOLL

– Jag tar med mig massor från den här resan. Att uppleva ett mästerskap och dessutom få göra det som en av 35 domare på plats är ett minne som jag bär med mig resten av livet. Nu är motivationen att döma större än nånsin.

Det säger Lina Lehtovaara, tillbaka i Finland och Pargas från Nederländerna där hon några veckor skipade rättvisa i damernas EM-slutspel. Totalt blev det sju uppdrag som fjärdedomare för Lehtovaara som ärvt Kirsi Heikkinens mantel som landets ledande kvinnliga domare.

– Redan i april då jag fick besked om att jag blivit uttagen var det en stor grej. I början av maj åkte vi ner första gången för att utföra de mycket krävande löptesterna. Ett par av domarna blev inte godkända och fick inte vara med om själva höjdpunkten.

Lehtovaara var en av två uttalade fjärdedomare under EM. Eftersom schemat var späckat fick ibland också de elva huvuddomarna ta hand om sysslan.

– Att två domare ensamma skulle klarat av alla 24 matcherna i gruppspelet hade aldrig varit möjligt. Det var tajt ändå med alla bilresor till och från de olika spelorterna. Jag hann med att följa minst en match på varje arena. I de jag inte själv dömde var jag publik.

EM-domarna bodde på ett hotell utanför Arnhem. Därifrån bilade de till den aktuella spelorten. Sent samma kväll var man tillbaka i förläggningen.

– Det blev långa dagar men det var givande hela tiden. Som elitdomare måste man också hinna träna mellan matcherna.

– Då jag själv skulle döma såg jag till att förbereda mig så bra som möjligt. Och efteråt satt jag med kollegerna och gick igenom matchen vi dömt.

Uppdraget som fjärdedomare på ett mästerskap innebär mycket mer än att visa upp skylten med tilläggsminuterna. Före avspark kontrolleras spelarnas utrustning och att tröjnumren stämmer överens med informationen lagen gått ut med.

– Under en match kunde jag komma med synpunkter på hur lagen uppförde sig innanför det tekniska området. Jag kommunicerade också direkt med huvuddomaren och uppmärksammade henne på någon situation som jag tolkat annorlunda än henne.

En del tränare och avbytare var lättare att hålla i styr än andra. Medan de skandinaviska lagen i regel uppträdde behärskat kunde det hetta till ordentligt vid de andra bänkarna.

– Italien och England hade det svårare att tygla nerverna. Speciellt tudelad var känslan efter den sista matchen jag dömde, kvartsfinalen mellan England och Frankrike. Och i den var det nog britterna som gick på övervarv.

Lehtovaara stimulerades mycket av att leva och bo med Europas översta domarelit. Att följa den på nära håll var fascinerande.

– Efter alla mina år i branschen kan jag förstås själv regelboken. Men det finns mycket att lära sig genom att studera andra domare. Att se hur de bästa förbereder sig och hur de tränar hade jag stor nytta av under EM. För att inte tala om alla kontakter man knyter under en turnering.

I framtiden kommmer Lina Lehtovaara inte att nöja sig med att vara fjärdedomare på mästerskapen. Att få springa in på de stora arenorna som huvuddomare är det hon brinner för.

– Om två år arrangerar Frankrike VM. Ytterligare två år senare kommer ett nytt EM. Jag hoppas att jag till dess kunnat ta det sista steget. Att själv vara på planen då de stora matcherna spelas är varje domares dröm.

Det Lina framför allt tycker hon kan förbättra är den fysiska biten. Att träna ännu hårdare för att leva upp till de allt hårdare krav som ställs på dagens elitdomare.

– För att förverkliga målen behövs engagemang från egen sida. Om jag har en plan för hur högt jag vill nå är det betydligt enklare att motivera sig själv att ge sig ut på länk eller gå till gymmet.

– I det här jobbet duger det inte att ligga på latsidan. Inom Uefa följer man noggrant med hur vi sköter oss. Vi har en pulsklocka på oss och den registrerar varje liten rörelse. Via en app skickas data till Uefa som månadsvis ger feedback på träningen.

Överlag tycker Lehtovaara att domarnivån har varit bra under EM. Visst begås misstag ibland men inga så stora att de ensamma skulle ha ändrat utgången av en match.

– Fokus har inte legat på domarna utan på spelarna. Ibland kan man diskutera om en förseelse borde ha gett gult kort eller inte. Det finns också situationer när pressen och allmänheten kanske inte känner till varför domaren agerade som hon gjorde.

Lehtovaara välkomnar överraskningarna som inträffat under EM. Finalparet Danmark–Nederländerna är en högoddsare och ett kvitto på att nivån inom damfotbollen stigit i många länder.

– De flesta lag har numera spelare som håller till i europeiska toppklubbar. Det ser man på resultaten i EM.

Hur går det i finalen på söndag?

– Det blir jämnt men jag tror på holländsk seger. De har ett sånt flow att ingen kan stoppa dem. Och så hoppas jag att mina domarkolleger gör en bra match. Att inte nån tabbe av dem blir avgörande.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*