Förflytta dig till innehållet

Du känner den där onda fen – och det gör jag med.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag brukar inte tänka på visor.
Men den här veckan har jag gjort det. Kanske det har att göra med narcisserna på Teaterbron eller färgen på himlen häromkvällen.
Törnrosa heter visan, är skriven av Olle Adolphson och handlar om Törnrosa som stod och glodde i fönstret på nedre botten, Bastugatan 3. Som hade stått där i hundra år. Som var så utled på allting och framför allt på sin egen onda fe.
Du känner den där onda fen – och det gör jag med. Hon slutar aldrig pika dig för allt du lämnat ogjort, för bilringen runt midjan, ditt usla minne, för att du inte förtjänar tillräckligt eller reser lika mycket och lika långt som alla andra.
I visan längtar Törnrosa efter någon som ska komma och stanna kvar – och här tänkte Adolphson nog på en prins som skulle befria henne– men jag misstänker att Törnrosa egentligen bara längtade efter en nystart.
Det är förstås möjligt att hon också längtade efter en prins eller att hon ville ha frisk luft, men jag tror hon ville bli kvitt sin inre alltigenom fördömande och självkritiska röst.
Kanske stod hon dessutom där i fönstret med sin mobiltelefon i handen – hade skrollat genom Instagram och Facebook, Snapchat, VSCO och Twitter. Många gånger om. Hon kände sig ensam och alla de där uppdateringarna med bästa vännerna på middag, soliga stränder och gosiga barn påminde henne om allt hon inte var.
Så där står hon och utanför är kvällen full av vår då en hop ungar av misstag kastar en boll i hennes fönster. Fönstret går sönder – det brister med ett skratt, sägs det i visan – och rummet fylls av glassplitter.
Jag kan se hur hon står där – är det med en tennisboll eller fortfarande mobilen i sin hand? – och hör hur små snabba fötter springer bort.
I visan tar Törnrosa sedan på sig kappan och sätter på sig sin hatt, går bort och kommer aldrig igen.
Tack för visan Olle Adolphson.
Det är bra att minnas att
det faktiskt är möjligt att ändra kurs, börja om, göra på ett annat sätt.
Ibland behövs det bara att någon rubbar ens cirklar för att man ska hitta ut.
Monica Forssell
Journalist vid ÅU

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter