Det här är kvinnornas berättelser

”Det tog mig säkert minst ett år att inse hur extremt objektifierad jag blivit av killen jag var så kär i den där sommarnatten. Jag kom knappt ihåg övergreppet från musiklägret förrän jag satt på spårvagnen sju år senare. Och det tog mig sju år att erkänna att jag blev våldtagen när jag var 16.
Alla är sköna, finlandssvenska killar. Två av dom tog studenten med toppbetyg, är strax klara med sina högskolestudier och kommer säkert hamna i maktpositioner senare i livet. Jag tror inte någon av dom är onda. Jag tror inte de ville skada mig. Men jag är så förbannat trött på att behöva förstå dom, att förstå att dom inte menade något, att ta det som en komplimang, att tänka på vad andra ska tycka om dom. Stackars, sköna grabbar. Att man inte vet bättre är en orsak, men aldrig en ursäkt.
Dom tog mig. Jag kom inte undan. Men jag är inte rädd mer för vi kommer aldrig mer tystna. Och dom kommer aldrig mer komma undan.”

Josefin Silén

I gymnasiet, vi var på gruppresa utomlands och de två rätt sliskiga manliga lärarna som var med på resan stod och diskuterade helt öppet om hur de kanske borde tagit med våra mammor på resan också, att de skulle varit ”mera villiga, höhhöh”. En av dessa lärare var ökänd bland eleverna för att bl.a. stå och glo innanför våra urringningar och för att han tog de mest bisarra exemplen på lektionerna, t.ex. ”böj verbet att suga”. Under samma resa frågade en klasskompis till mig om betydelsen av ett ord, och en av dessa lärare ställde sig nära henne och liksom slickade i luften mot henne som svar, sedan skrattade de båda rått. Dessa lärare köpte också ut alkohol åt oss underåriga för fester som ordnades i samband med resan.

Anonym

Var på fest med kompis. Han behövde prata med nån. Vi gick ner till stranden för att kunna prata ostört. Han hade alltid varit en snäll och oförarglig typ. Plötsligt ville han ha sex. Jag var inte det minsta intresserad och sa nej. Han tjatade och bönade och använde till slut rå styrka. Jag gjorde inget motstånd i ren chock. Så förlorade jag min oskuld. Det var många år sen. Hörde härom året att han våldtagit en annan. Han är idag en hyfsat framgångsrik man i offentligheten.

Anonym

 

Detta är i allra högsta grad en berättelse från ett finlandssvenskt rum, nämligen en församling på den lilla ort i Österbotten där jag växte upp. I samband med att jag och mina närmaste tre tjejkompisar blev konfirmerade lärde vi känna vår präst. Han verkade mild, snäll, trevlig, rentav humoristisk. En gång, i samband med förberedelser inför konfirmationslägret vi skulle åka på, var vi fyra på besök hemma hos honom. Han var gift och hade små barn då, men ingen annan var hemma. Han bjöd på saft och bulle, visade oss runt på husesyn. Som från ingenstans, när han stolt visar upp tv-rummet, lägger han plötsligt igång en porrfilm på video. Ingen av oss hade sett porrfilm förut och vi blev helt ställda, förlägna och förvirrade. En kort stund därefter åkte vi hem och det är först långt senare, i vuxen ålder som vi har pratat om hur galet fel det där var. Jag minns också en sekvens från själva konfirmationslägret, det är kväll och vi är igen ensamma med den här prästen då han suckar längtansfullt och säger: “Jaa, va skulle man inte vilja göra med er tjejer”. Han är fortfarande verksam som präst.

Anonym

 

Läs flera vittnesmål på astra.fi/dammenbrister

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*