Den som inte vill arbeta

Den ska inte heller äta, sade man på den gamla, goda tiden. Då fanns det inte alla gånger så mycket att äta, men arbetsmöjligheter fanns det alltid. Vår nuvarande regering tycks leva kvar i den tiden och vill nu sätta fart på tröga drängar. Förr dög alla till nånting, om inte annat så till att gräva diken eller valla boskap. Men idag grävs dikena inte längre för hand, lika litet som man går ut och söker upp korna för att mjölka dem. Kraftfulla grävskopor och stora ladugårdar har för länge sedan tagit över de uppgifterna. Idag behövs det inte ens ”maskinskötare” alla gånger. Den hela tiden ökande automatiseringen, digitaliseringen och robotiseringen tar över jobb efter jobb. Trots att många människor inte längre får plats i arbetslivet, flödar butikshyllorna över med både mat och kläder.

Fast regeringen är medveten om att det inte finns mycket arbete att tillgå, sänker den arbetslöshetsunderstödet ”i avsikt att aktivera de arbetslösa”. Dess strävan är väl att uppnå sitt politiska mål med ökad andel ”officiellt” sysselsatta. Det skulle ändå inte bidra till att minska statens skuldsättning, eftersom inkomsterna från litet fler lågavlönade, kortvariga arbetspass inte skulle medföra nämnvärt ökade skatteinkomster. Om regeringens avsikt däremot är att minska känslan av utanförskap bland de arbetslösa, ger beslutet om aktiveringen av dem genom att sänka deras socialbidrag definitivt inte en ökad känsla av delaktighet i samhället. Med den nuvarande politiken tilltar skillnaderna mellan dem som har det bra och dem som har det dåligt dag för dag. Antagligen har de styrande ingen insyn i den här utvecklingen bland vanligt folk eller någon uppfattning om polariseringens oundvikliga följder. Eller så bryr de sig helt enkelt inte om att vårt samhälle spricker upp.

Till råga på allt finns det goda skäl att ifrågasätta den nuvarande regeringens legitimitet. Efter att 19 riksdagsmän i somras drog sig ut ur Sannfinländarna och bildade en egen ”blå” grupp, har gruppen idag, med stöd av de här riksdagsmännen, ansvar för 5 ministerier. Det innebär en ministerpost per 4 riksdagsmän. Varje blå minister backas i snitt upp av tre andra riksdagsledamöter ur gruppen! I det här läget går ”De blå” därför med på vilka förslag som helst från sina regeringskumpaner för att förhindra att regeringen faller.

Den ”aktiveringsmodell” som nu införts bör återtas så snart som möjligt och ersättas av en målmedveten satsning på arbetsmarknadsrelaterad tilläggsskolning. Det gäller att målmedvetet satsa på aktivt utvecklande av tilläggsutbildning, både för dem som saknar arbete och dem, som är i risk att förlora sitt jobb. När det gäller att finna lämpliga uppgifter och hjälpa människor igång med nya göromål, når man med hjälp av kunnig och erfaren personlig handledning inom arbetsförmedlingen mycket bättre resultat än med hot om repressalier mot dem, som inte lyckas finna arbete.

Åbo socialdemokrater rf

Gustav Wickström

Ordförande

Tomi Kontkanen

Sekreterare

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*