De mammor som lät vaccinera sina barn belönades med medalj. Det fanns en djupt rotad misstro mot det nya.

Ödesdiger misstro

Min farmor och farfar gifte sig nån gång i slutet på 1910-talet. De var båda yrkesverksamma. De fick tre barn. De skrev många brev till varandra när de vistades på olika orter. Jag har läst en liten bråkdel av de här breven.

Jag lade speciellt märke till två saker. Jag slogs av det goda tilltalet, hur de omnämnde varandra och hur de talade till varandra genom åren.

Breven andas närhet, omtanke och omsorg ofta förknippad med praktiska omständigheter. Det handlade om hälsa, om vikten av att undvika smitta och spridning av smitta, om behovet av att isolera sjuka från friska, hemma eller på sjukhus.

I deras brev ser jag konturerna av världen före vaccinationer och penicillin, en värld där minsta tecken på fara (hosta, feber, utslag) satte igång oron. Den sjuka måste vila och stärkas för att förbättra sin egen motståndskraft.

Min farfar hade som tolvåring insjuknat i scharlakansfeber och förlorat hörseln. Han lärde sig läsa på läpparna, men han var döv.

Kampen mot de smittsamma sjukdomarna var en ojämn kamp – det fanns inte botemedel, inget skydd för bl.a. tuberkulos, polio, scharlakansfeber, mässling och alla ödesdigra följdsjukdomar.
Idag kallas smittosamma sjukdomar också ”onödiga sjukdomar”. Man vet vad som förorsakar dem, man känner till hur de ska bekämpas – med vaccin, hygien, rent vatten, det finns antibiotika.

Ett barn som föds i Finland idag föds med rätten till ett heltäckande vaccinationsskydd. Det är gratis, det är tillgängligt på närmaste rådgivning. Om det inte fanns skulle det skapa braskande rubriker: ett barn har förvägrats vaccin!

Rätten att vaccinera uppfattas som en självklarhet – inte som det privilegium det i verkligheten är.

Ett effektivt vaccinationsskydd räddar upp till 3 miljoner människors liv per år, enligt WHO. Omfattande vaccinationskampanjer i låginkomstländer har gett goda resultat, men 20 miljoner barn saknar ännu det här skyddet.

Jag ha jobbat inom ramen för ett projekt som tangerar de här frågorna, jag har sett rädslan i en mammas ögon när hon bär fram sitt barn och frågar om det är mässling. Alla i omgivningen delar hennes oro. Vaccinationskampanjen hade ännu inte nått fram till hennes by.

Att bekämpa smittsamma sjukdomar kräver resurser (pengar, människor) och strategier som lätt faller på att det uppstår svaga punkter och hål – och det drabbar hela samfundet, inte bara den enskilda individen som blir utanför eller väljer att ställa sig där.

För att vaccinationsskyddet ska vara effektivt krävs över 95 procents täckning och två doser. I många europeiska länder sjunker de här siffrorna nu medan antalet fall av mässling ökar.

Över 41 000 fall av mässling har konstaterarats i Europa under årets 6 första månader – mot 23 000 ifjol och drygt 5 000 2016. De fall som har noterats i Finland (inte många ännu) är fall där ovaccinerade finländare har tagit med sig smittan från utlandet.

Mässlingen är en av de mest smittosamma sjukdomar vi känner till. Ju flera människor utan vaccinationsskydd, desto större risk för att smittan sprids i rekordfart.
Vaccinationerna sägs vara den mest framgångsrika och kostnadseffektiva åtgärden för folkhälsan.

Ur det här perspektivet är det inte bara en privat angelägenhet att låta bli att vaccinera sina barn.

Också sjukdomar reser. De tar flyget, de färdas i din kropp eller i grannens, sätter sig på grannens hand, du tar tidningen hen läste, kliar dig i näsan. Nån hostar omkring sig i metron.

Finland är nu ett av 17 EU-länder som går med i ett projekt för att höja vaccinationsskyddet. Målet med kampanjen är att ge sjukvårdspersonal bättre verktyg för att informera befolkningen och stärka tilltron till vaccinet – lite som i vaccinationskampanjernas gryning.

I tiderna administrerades kampanjerna i Finland av Finska hushållningssällskapet. De mammor som lät vaccinera sina barn belönades med medalj. Det fanns en djupt rotad misstro mot det nya.
Nu ser det ut som om vi är på väg tillbaka in i ett tilltagande dunkel – trots kunskap, erfarenhet och forskning.

Patricia Bruun
sjukskötare och journalist

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*