”Chefer som känner till trakasserier ska ställas till svars”

Tiden är inne. Suss Åhman vid Folkhälsan tror att allt fler från och med nu kommer att ta sitt ansvar för att få stopp på sexuella trakasserier. Foto: Folkhälsan/Mikko Käkelä

– Mest av allt känner jag glädje och lättnad över att den här dagen äntligen har kommit.

Det säger Suss Åhman som är sakkunnig i sexuell hälsa vid Folkhälsan.

Hon är expert på sexualundervisning för barn och unga och utbildar bland annat pedagoger runt om i landet.

Att initiativet #dammenbrister har fått så många kvinnor att engagera sig och slå sig samman känns viktigt, säger hon.

– Det visar att trakasserierna är ett enormt samhällsproblem där skulden lätt läggs på offret.

Under veckan som gått har även Åhmans Facebookflöde nästan uteslutande fyllts av kvinnornas berättelser.

Mängden kvinnor som trädde fram och delade med sig av sina berättelser förvånar henne inte alls.

Att antalet grova övergrepp är så enormt många har däremot kommit som en smärre chock även för Åhman.

– Någon av medlemmarna i gruppen räknade ut att en tredjedel av berättelserna rörde sig om våldtäkt.

Förgriparna är pappor, släktingar, präster, ungdomsledare, tränare, kompisar, pojkvänner. Listan över ”vanliga män” som finns i vårt samhälle är lång.

”Man ska inte döma alla män”, är ett av de vanligaste återkommande argumenten i diskussioner som berör sexuella trakasserier.

Men kampanjens avslöjande är ett effektivt slag mot det, säger Åhman.

– Berättelserna bevisar att det här är vanliga män som finns överallt, och det är verkligt skrämmande.

Men det finns möjlighet till förändring.

– Jag tänker att tiden är inne, det fanns uppenbarligen en stark beställning för det här.

Åhman är övertygad om att allt fler nu börjar ta ansvar.

– Jag tror att det leder till att kvinnor från och med nu är mer öppnare och med varandras stöd kan kräva mer.

För att få en förändring till stånd på sikt är det ytterst viktigt att fokus riktas mot kommande generationer.

I vilket skede kan man börja prata om sexualitet och kroppsmedvetenhet med barn?

– Från tre år. Då brukar jag börja.

Det handlar om enkla saker som gäller kroppslig integritet och rätten att alltid säga nej.

Barn ska i tidig åldern lära sig att man inte får sparka eller slå någon annan. Men inte heller krama någon som inte vill.

– Man måste alltid respektera andra, och också öva att säga ifrån själv.

Befolkningsförbundet har en plansch som konkretiserar kroppsmedvetenheten hos barn.

Via den kan man till exempel bekanta sig med baddräktsprincipen – kroppsdelarna som finns under baddräkten är privata och ingen rör barnet på de ställena utan lov.

– Det är ett behändigt redskap för barnen, men också för föräldrarna. Det är många vuxna som vill tala med sina barn men vet inte hur.

Åhman använder själv planschen då hon pratar med barn.

– Men jag skulle lika bra kunna använda den om jag föreläser för 60-åriga män. Det är absurt att de här basreglerna och lärdomarna inte finns där ännu.

Suss Åhman tror på en förändring.

– Det är så starka krafter som har rört på sig, jag hoppas det har satt något i rullning.

Men det kräver också att många åtgärder vidtas.

– Inom sexualundervisningen, skolor och ledningsgrupper. Det ska finnas handlingsplaner på arbetsplatser och utsedda personer som tar emot klagomål om trakasserier.

I Sverige har man börjat ställa cheferna mot väggen. Har de känt till sexuella trakasserier utan att ha ingripit ställs de nu till svars.

– Om någon förskingrar pengar på en arbetsplats finns det ingen som säger: Men man måste förstå, han hade bara lust att åka på en resa.

Därför krävs en nolltolerans, säger Åhman.

– Vi måste sparka chefer som inte tar det här på allvar. Jag tänker att hårda tag nu är det enda som biter. Vi har redan testat tystnad. Med klent resultat.

För de utsatta kvinnornas del är stödfunktionerna oerhört viktiga.

Stödgrupper, möjligheter att få professionell hjälp, att få dela sina erfarenheter, uppmuntra varandra och kunna få konkret hjälp.

– De senaste dagarna har känts som att bada i kärlek och solidaritet. Det är viktigt att den känslan fortsätter finnas kvar.

LÄS MERA OM #DAMMENBRISTER HÄR.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*