Business och möjligheter, VIP och losers – alla ryms på det lilla flygfältet

2011 eller 2012.

Billigflyget ska snart avgå från flygfältet i Tammerfors.

Priority boarding! ropar en dam i blå dräkt.

Hahaha tänker jag, vem fan betalar extra för något här.

Efter några minuter inser jag att det står priority på min egen biljett…

Tydligen ingår det då en flygrädd betalar extra för en plats långt fram i flygplanet.

En halvtimme senare sitter jag och några andra idioter och fryser i ett dånande plan. Vi har tillbringat en god tid väldigt nära varandra redan – jag sittandes på ett värmeelement stirrandes på en gubbrumpa.

Och nu sitter vi här och väntar.

På att alla andra ska kliva ombord och på att planet ska lyfta.

Kanske har vi fem centimeter mera benutrymme i alla fall.

2015.

Jag har anlänt i allt för god tid, van som jag är med större flygplatser.

Åbo flygfält denna gång.

Lugnt och stilla. Nästan ingen anländer så tidigt som jag, och det är skönt att sitta ensam och stirra ut genom fönstren och över landningsbanan.

Golvet är blankt och caféet känns rent och fräscht.

Jag drar mig till minnes att man har renoverat här för bara något år sedan.

Folk börjar dyka upp.

Om någon timme är vi alla turister i Gdansk.

Om någon timme har vi glömt varandra.

Men ännu är vi alla rätt nära varandra, medvetna om varandra.

En kostymklädd man knapprar ihärdigt på en elegant liten dator.

Barnfamiljer, par och vänner – härifrån åker vi alla.

2018.

Flygfältet i Hamburg är en enda röra och inga minnen fastnar.

Kanske chokladen då, som vi köpte eftersom ingen annan mat hanns med.

Men i övrigt; inget.

Eller okej, hunden som skulle flyga.

Kön som tog över en timme att komma igenom.

Är det så att mindre flygplatser ger mer i minnesväg? Det mer intima, de kortare köerna, tystnaden, tiden att tänka…

Alla människor är likvärdiga. Kostymer och säckig fritidsstil gifter sig.

Vågar någon komma med limo, I don’t think so.

Och ingen skriker på en liten flygplats. Skammen skulle vara för mordisk.

I stället vänder vi oss om, sakliga och välorienterade. Bokar om utan att gråta.

Alla är VIP, alla är losers.

Åbo flygfält behövs, i den värld och tid vi lever i nu. Det är smått, det är intimt – men det drar både turister och affärsfolk. Allt flera flyger härifrån och hit. På den punkten är statistiken glasklar.

Många hoppas på ett direktflyg till Tyskland igen. Andra hoppas på Spanien.

Oavsett hur det blir tror jag att en del av mina vänner kommer att, precis som då det gäller Gdansk, ha en historia att berätta om Kaunas.

Den nya destinationen som ter sig rätt random.

Men något kommer att fastna i minnet.

Är det inte myset på det lilla flygfältet så är det destinationen eller vidareflygen.

Det är länge sen jag glodde på en gubbröv. I dag är den lilla flygplatsen mer än billigflyget. Den är business, den är möjligheter.
LÄS OCKSÅ:

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*