Brandmän behövs även lokalt

Egentliga Finlands räddningsverk ansvarar för räddningsverksamheten i landskapet. Verksamheten täcker 27 kommuner inklusive skärgården. Verksamhetsområdet omfattar cirka 20 000 kvadratkilometer, varav nästan hälften är vattenområde.

Vid Egentliga Finlands räddningsverk arbetar cirka 600 personer med fast anställning. Av dessa är närmare 300 brandmän och över 150 heltidsanställda inom akutvård. Dessutom består personalen på räddningsverket av bland annat brandinspektörer och administrativ personal.

I landskapet finns det nio brandstationer med dygnet runt-beredskap och tre brandstationer med åtta timmars-beredskap. Dessutom finns det ett nätverk av aktiva avtalsbrandkårer, i vilket det ingår 67 frivilliga brandkårer. I Åboland har de frivilliga brandkårerna en avgörande betydelse för säkerheten och är en stor trygghetsfaktor.

På glesbygden har avtalsbrandkårerna en livsviktig uppgift, eftersom det är de som först rycker ut eller larmas till en olycksplats. De frivilliga brandkårerna är hobbyverksamhet, men det krävs mycket av dem som är med. Regelbundna övningar, underhåll av utrustning och olika tester för särskilda uppdrag. Det behövs ett genuint intresse för verksamheten, för att man ska sätta en stor del av sin fritid på brandkårsaktiviteter.

Den stora frågan är hur man på glesbygden ska trygga återväxten av frivilliga brandmän, i en situation där befolkningen minskar och ungdomar flyttar in till städer för att studera eller jobba. De är i allas intresse att trygga verksamheten i brandkårerna. Utan frivilliga som satsar sin fritid och ibland arbetstid på brandkåren, skulle livet på glesbygden vara betydligt mera otryggt.

Inom flera brandkårer verkar också en grupp som sköter första respons verksamhet på frivillig basis. Först respons grupperna kompletterar den prehospitala akutsjukvården, som sjukvårdsdistrikten ansvarar för. Det här är bra och i vissa fall avgörande i glesbygden, där ambulanserna inte alltid är inom räckhåll för att snabbt nå patienter i behov av akut vård.

Nästan alla frivilliga brandkårer har en aktiv ungdomsverksamhet och utbildningssamarbete med andra kårer. Det är viktigt att ungdomar uppmuntras och lockas med i verksamheten. Det har i vissa fall visat sig att uppdraget som frivillig brandman går i arv inom familjen, men för att trygga återväxten behövs också nya ungdomar som är nyfikna och intresserade. Förutom ungdomar finns också brandkårsdamer och olika senioraktiviteter. En bred verksamhet ger synlighet i olika sammanhang. Men för att locka med nya kommande brandmän, kunde synligheten ytterligare utökas.

En väl organiserad verksamhet ger också en bra möjlighet att locka med nya brandmän. Finlands Svenska Brand- och Räddningsförbund är en riksomfattande finlandssvensk paraplyorganisation som samlar de olika lokalförbunden i en och samma organisation. Även Åbolands Brandkårsförbund är en medlem. Den lokala aspekten kan inte överbetonas i samband med räddningsverksamhet. Ju bättre man känner till de lokala förhållandena, desto snabbare kan man agera i olika akuta situationer.

Åbolands skärgård har långa avstånd och vatten som både förenar och splittrar. Utan de frivilligas insats, i olika delar av regionen, kan man inte upprätthålla den beredskap som behövs. Det har också visat sig att de frivilliga brandmännen rycker snabbt ut, oberoende av tid på dygnet och att de har den kunskap som behövs för att sköta sina uppgifter. När polisens verksamhet, i olika etapper, sammanfördes till större enheter, tappade organisationen mycket lokalkännedom och sakkunskap om speciella omständigheter i skärgården. Trots olika navigeringsverktyg, både på land och till havs, kan verkligheten erbjuda på överraskningar. När det är bråttom, är överraskningar mindre trevliga och i värsta fall ödesdigra.

Utöver kunniga brandmän behövs också lämplig, för skärgården anpassad utrustning. Det är viktigt att det de regionala räddningsverken, för Åbo och Åboland ansvarar Egentliga Finlands räddningsverk, garanterar att de frivilliga brandkårerna har tidsenlig och ändamålsenlig utrustning för året om verksamhet.

När de regionala räddningsverken grundades för cirka 15 år sedan och uppgifterna överfördes från kommunerna till dem, var oron stor för hur det skulle gå med den frivilliga verksamheten. Med facit på hand om med 15 års erfarenheter kan man säga att verksamheten i dag fungerar bra. Här är det viktigt att konstatera att utan de frivilliga brandkårerna, skulle verksamheten inte fungera, speciellt inte i skärgården och på landsbygden.

Nu står räddningsverken igen inför en reform. Reformen av räddningsväsendet genomförs som en del av landskapsreformen. I fortsättningen ska 18 landskap ansvara för ordnandet av räddningsväsendet. I praktiken innebär detta att alla 18 landskap har eget räddningsverk från ingången av 2021. Staten verkar ha behov av att regelbundet genomföra reformer, hoppas det inte inverkar på intresset att bli brandman.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*