Barnen har rätt till sin pappa!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag är själv ett skilsmässobarn som växt upp med fåtaliga träffar med min pappa. Att vi träffats så sällan har till största delen berott på att vi bott så långt ifrån varandra. Som tur har jag i vuxen ålder återupptagit kontakten till min pappa och nu har vi byggt en bra relation.
Man kan säga att cirka hälften av alla föräldrar skiljer sig förr eller senare. Jag har också själv genomgått en skilsmässa för några år sedan och vet vilken kris det är för alla familjemedlemmar.
Jag är lycklig över att vår skilsmässa fick ett lyckligt slut för alla familjemedlemmars del och för det får jag tacka min kloka ex-fru och familjeenheten i Pargas.
Tyvärr så är inte alla skilsmässor lika lyckliga och därför denna insändare!
Jag har efter min skilsmässa pratat med några bekanta pappor som inte varit lika lyckligt lottade som jag och det svider i hjärtat när jag lyssnar på deras sorg och saknad efter sina barn och saknaden är säkert lika stor från barnens sida.
Nu berättar jag bara hur papporna känner och tar inte ställning till om det är rätt eller fel att dessa pappor inte får träffa sina barn.
Vi gör alla fel och det vet jag som gjort otaliga fel under mitt liv, men förhoppningsvis har jag också lärt mig något.
Min önskan är att ge nu dessa pappor en chans att få vara pappor åt sina barn vilket de så gärna vill!
Kyösti Kurvinen
Lycklig pappa
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.