”Att se våra mångsidiga skogar endast som en kolsänka är ensidigt”

Som förespråkare för ett hållbart naturbruk vill jag framföra några kommentarer till Helena Särkijärvis insändare (ÅU 23.10.2018) om hållbart skogsbruk.

Den finländska skogen är en kolsänka men samtidigt den ekonomiska ryggraden inom den finska bioekonomin och exportindustrin.

Förutom att skogsindustrin idag står för 35 procent av bioekonomisektorns inkomster och sysselsätter 65 000 personer, är skogen också en råvara för många nya innovationer som ännu är i utvecklingsstadiet.

Enligt Naturresursinstitutets (LUKE) färska rapport uppgår den finländska skogens biomassa idag till ca 2,5 miljarder kubikmeter, en ökning med 65 procent sedan 1950-talet.

Den årliga tillväxten är 110 miljoner m3 medan uttaget är 80 miljoner m3.

Detta betyder att den finska skogens biomassa ökar med 30 miljoner m3 per år.

Den ökande biomassan binds inte bara i unga skogar utan skogarna blir också äldre.

Mängden dött virke (vilket används som en indikator för biodiversitet) ökar genomgående i hela Finland.

Regeringen vill nu öka avverkningen med 15 miljoner m3, vilket motsvarar hälften av den årliga ökningen av biomassan (att jämföra med ränta på kapitalet).

Redan virkesvärdet är över 300 miljoner euro vilket sannerligen skulle vara ett välkommet årligt tillskott i statskassan.

En minskning i avverkningsmängderna i statens skogar skulle betyda en motsvarande minskning i statsbudgeten – kommer man med det förslaget bör man också ha en plan för hur det ekonomiska bortfallet kompenseras.

För att utnyttja ett ökat virkesuttag krävs också investeringar: den senaste och största investeringen (1,2 miljarder euro) inom skogsindustrin är bioproduktfabriken i Äänekoski.

Fabriken använder årligen 6,5 miljoner m3 virke och har en sysselsättande effekt på 2 500 årsverken (utöver byggnadsskedets >4 000 årsverken).

Var och en kan göra en egen omslagsräkning på vad 2,5 gånger Äänekoski skulle betyda i ekonomiska termer.

Beaktansvärt är också att 20 procent av Äänekoskifabrikens omsättning redan nu kommer från andra varor än (bulkprodukten) cellulosa.

Skogen kan och ska inte skötas på samma sätt i hela Finland.

Vi behöver utveckla nya metoder för ett hållbart skogsbruk av vilka det kontinuerliga skogsbruket utan kalytor är en.

Vi behöver ha tillräckliga skyddsområden för att garantera naturens mångfald och möjligheter att tillvarata andra naturprodukter som bär och vilt.

Naturen ska också i fortsättningen vara en av hörnstenarna för besöksnäringen och erbjuda möjlighet till rekreation.

Att se våra mångsidiga skogar endast som en kolsänka är ensidigt.

Det behöver finnas en balans mellan brukande och skyddande av naturen.

Finländarens levebröd har i alla tider kommit från naturen. Med bra planering finns utrymme både för att öka virkesuttaget och den mångformiga användningen av våra skogar.

Tomas Björkroth

FM (biologi)

Enhetschef vid Axxells naturbruksenhet i Brusaby

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*