Att försöka förstå världen som en konspiration är att maskera misstro som insikt

Bakom allt ligger en väldig konspiration. En konspiration som förklarar allt. Det tror vi oss veta.
Inte så att vi betvivlar månlandningen eller tror att Illuminati styr världen. Självklart inte.
Men är det inte så att invandrarna kommer hit för att genomföra en islamisering av västvärlden? Det kan ju inte vara så enkelt att de flyr från krig och fattigdom? Feministerna säger att de vill göra världen mera jämlik, men är det inte mera troligt att feminism är en konspiration för att motarbeta och skuldbelägga män? Att världens vetenskapsmän närmast unisont hävdar att vi kraftigt måste dra ner på våra koldioxidutsläpp för att undvika klimatkatastrof är förstås bara en vänsterkonspiration för att underminera vanliga människors rätt att äta kött.

Det har skett ett fundamentalt skifte i vår kultur. Konspirationsteorier har blivit mera trovärdiga än den enkla sanningen. Vi har lagt oss till med en konspirationsepistemologi, en teori om att sanningen alltid ligger dold bakom det som sägs, men är lättillgänglig för den som vet var man ska leta på internet.
Inte bara så att många snöat in på konspirationsteorier. Vi tolkar verkligheten som en konspiration.
Detta håller på att slita vår värld i stycken.

Att försöka förstå världen som en konspiration är att maskera misstro som insikt. Orsaken till att folk tror att vaccin orsakar autism, att Obama är muslim, att jorden är platt eller att judarna styr världen är inte att folk är lättlurade. Det är att de är misstänksamma på ett sätt som är bortom all rim och reson.
Denna attityd präglar allt mer vårt samhälle som helhet. Vi är rädda för att låta oss luras. Men om vi inte kan tro på varandra kan vi inte leva tillsammans.

Att konspirationsteorin har blivit själva grundformen för vårt vetande är inte så märkligt. Vår kultur har kombinerat en uppmuntran till kritiskt tänkande (vilket är bra) med accepterandet av absurda mängder falskhet i reklam och politisk propaganda. För att överleva i en sådan kultur tvingas vi ifrågasätta, och då är det lätt att börja tro att ifrågasättandet som sådant är den enda vägen till kunskap, eller trygghet, eller något slags känsla för vem vi är.
Men vad ska vi göra åt det? Hur bygger vi upp vår tillit?

Vi kan börja med att sluta ösa ur usla källor. Det finns mycket lite av lära sig av alla förståsigpåare som huserar på Youtube. De existerar i ett universum där det extrema sticker ut, för att synas måste man antingen själv skall vara extrem eller reagera på det extrema. Så fjärmar sig diskussionen från verkligheten och börjar handla om att ta billiga poäng. Det gör oss dummare
Konspirera betyder att andas tillsammans. Kanske det är det vi bör göra? Att lyssna på de som finns runt omkring oss som har verklig erfarenhet av livet. Inte våra vänner som läst nåt på internet. Utan de som levt. Kanske länge. Känna deras andedräkt. En konspiration för en verkligare värld.

Patrik Hagman

Författare och universitetslärare

En kommentar

  1. Hej! En persons Youtubeflöde följer en algoritm som lyfter fram sådant som personen kan antas vara intresserad av. Flödet påverkas alltså positivt på sådant man kollat på förut. Kollar du på videor om konspirationer, kommer du att matas med flera konspirationer. Själv stöter jag sällan på den typen av videor.
    Att utmåla Youtube som en ”usel källa” och konspiratoriskt är inte bara felaktigt utan också en extrem förenkling av dagens problem med konspirationer. Det finns betydligt värre webbplatser där sådana frodas…

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*