Är fotot av president Niinistö och den stillsamma demonstrationen i Uspenskijkatedralen för känsligt för att göra nyhet på?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När Katrina Grönholm-Kulmalas foto flimrade förbi i nyhetsflödet på självständighetsdagen var min första tanke: Photoshop.
Att en ortodox präst – som jag då felaktigt uppfattade Pär Silén som – skulle ta en så brännhet fråga så nära presidenten på en sådan dag i ett sådant sammanhang, ja det kändes otroligt.
När jag följande dag senare insåg att Grönholm-Kulmala var fotografen och att fotot förstås var äkta var min tanke: Där missade jag en bra nyhet med en lokal koppling.
Jag var nämligen övertygad om att fotot uppmärksammats av de stora nyhetsredaktioner, inklusive fotografens arbetsgivare Yle.
Fotot delades trots allt av många journalister på sociala medier.
Klart att någon följt upp, tänkte jag.
Under veckoslutet gick det upp för mig att så inte var fallet. Ingen hade skrivit om fotot och om situationen det föreställer.
Därför ringde jag upp Grönholm-Kulmala, för att ingen annan gjort det.
Varför har inget mediehus plockat upp den här storyn?
Det finns kanske förklaringar i stil med att andra redaktioner än Yles inte vill göra en nyhet på fotot innan Yle – fotografens arbetsgivare – gör det, och Yle har svårt att hitta ett sammanhang för ett foto som en anställd tagit som privatperson.
Men det håller inte. Av samma skäl som jag först trodde att tygkassen hade photoshoppats in i Pär Siléns händer borde det här vara en given nyhet.
Lägg till att vi är mitt inne i en presidentvalskampanj, som så långt varit en timid historia, och demonstrationens betydelse ökar exponentiellt.
Låt mig tänka högt.
Kan det vara så att kombinationen – president Niinistö, asylfrågan, självständighetsdagen och kyrkan – gör redaktionerna försiktiga?
Kan det vara så att när vår president utmanas på ett överraskande sätt i en fråga som han har valt att hålla sig ifrån – det vill säga tvångsavvisningarna – då känner sig journalisterna besvärade å presidentens vägnar?
Är det så att den ilskna blick som Grönholm-Kulmala fångade får andra att backa?
Jag misstänker att situationen har upplevts som för känslig för att göra nyhet på. Någon, till exempel på Yle, får gärna rätta mig om jag har fel.
Två saker är trots allt säkra. Den ena är att det är poänglöst att som journalist dela ett foto och kalla det för ”årets nyhetsbild” om man inte är beredd att göra den nyheten.
Den andra är att om journalister är så ängsliga inför presidentämbetet att de inte, i sin yrkesroll, kan hålla jämna steg med personer som Pär Silén, då är en fullgod bevakning av det ämbetet omöjlig.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.