Ännu hörs några skratt i låsfabriken

Kvar på jobb. Fr.v. Peter Lindberg, Kenneth Lindblom, Martti Kanervisto och Jouni Haapaniemi.

Ännu hörs det några skratt i fabrikshallen i låsfabriken i Björkboda på Kimitoön. Visserligen är bara dryga tiotalet kvar på jobb, och naturligtvis är besvikelsen stor över att fabriken stängs. Men ändå blir det lite skämtande då några av de kvarvarande möts.

– Vi har ju övat i åtta år nu på hur det känns om fabriken stängs så vi var inte oförberedda. Men nog är det konstigt hur besvikelsen försvinner då tiden går. Så ilskna som vi var över Abloys beslut att lägga ner den här enheten, vi såg ingen orsak att göra det, säger Peter Lindberg.

Kaj Johansson, som har 46 år i låsfabriken bakom sig, säger att humorn hjälper, och att man inte kan förstöra sig själv genom att gå och vara arg hela tiden.

Humor har behövts dessa år, säger Kaj Johansson, här vid en av fabrikens många tömda hyllor.

Pålitligt folk

De anställda i fabriken har protesterat – genom att komma på jobb. En unik sammanhållning och kämparanda har hållit i gång hela gänget under alla år av nedskärningar, samarbetsförhandlingar och stängningshot.

– I annat fall hade fabriken stängts för länge sedan. Nu vet eventuella kommande arbetsgivare i alla fall att det finns pålitligt folk här, om det behövs anställda, säger Johansson.

Tömningen kan ta hela hösten

Några företagare har hört av sig men ingen har ännu kommit till skott, så det är oklart om det blir någon verksamhet i fabriken (som har cirka 7.000 kvadratmeter fördelat på flera hallar) efter Abloy.

De som ännu jobbar kvar här har arbete kanske till slutet av september med vissa lås. Sedan återstår att tömma fastigheten. Det kan ta hela hösten, säger Jouni Haapanen som i många år var fabrikschef här.

Redan har tiotals långtradare kört från Björkboda till Joensuu dit Abloy nu koncentrerar sin låstillverkning i Finland.

Många har blivit ingenjörer på Björkboda

Stängningen av Björkbodafabriken betyder att 50 arbetsplatser försvinner men kringeffekterna berör många fler. Till exempel berörs många underleverantörer, och sommarjobb försvinner.

– Dessutom försvinner möjligheten för yrkesskolornas studerande att göra prao här, säger Leif Gustafsson.

Johansson påpekar att många också har blivit ingenjörer efter sin tid i Björkboda.

Dessutom har de kunnat göra slutarbeten med mera på svenska.

En del lämnas kvar med tanke på eventuella nya företagare

Haapaniemi tillägger att bland annat traverser samt bord för montering eller hopsättning av lås blir kvar i fall någon ny företagare skulle behöva sådant för någon ny produkt. Också kontorsmöblerna blir kvar.

En del maskiner körs till Joensuufabriken eller säljs till underleverantörer. De anställda får chans att köpa vissa verktyg och redskap.

Monteringsborden är tomma. Förr satt kvinnor här och jobbade både dags- och kvällsskiften.

40 söker nytt jobb

Av de cirka 50 som jobbade i fabriken i februari då stängningsbeslutet kom så har bara några få fått nya jobb, då med långa sträckor att pendla. Tre har flyttat eftersom de nya arbetsplatserna ligger längre bort än inom pendlingsavstånd från Kimitoön.

– Kanske man kan säga att cirka 40 ännu söker nytt jobb, säger Martti Kanervisto och Kenneth Lindblom, förtroendemän för tjänstemännen respektive Metall-medlemmar.

Henrik Sjöholm.

Skulle inte stanna men blev kvar i nästan 40 år

En av dem som gärna skulle hitta nytt jobb är 58-årige Henrik Sjöholm.

– Jag har sökt jobb i Skinnarviks militärdepå, i Keramias tegelfabrik och vid kommunen men ännu inte fått något. Så tillsvidare jobbar jag kvar i Björkboda. Egentligen skulle jag inte alls bli här men jag började trivas så bra att jag nu snart i 40 år har varit här, säger han.

Hittade nytt jobb i Vanda

I snart 33 år har Peter Nabb jobbat i låsfabriken, i andra generationen dessutom, men nu blev han tvungen att söka nytt jobb.

– För en 55-åring är det inte så lätt. Jag fick ändå snabbt nytt jobb vid en av låsfabrikens underleverantörer. Men den nya arbetsplatsen finns i Vanda så jag måste flytta dit, jag blir veckopendlare. Och kommer att vara tvungen att köra hela Ring III morgon och kväll. Att köra till Björkboda har varit betydligt smidigare. Och arbetsgemenskapen, den kommer jag att sakna, säger han.

 

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*