Allt gick inte som på Strömsö!

Fastighetsenheten i Pargas har orsakat onödig frustration bland elever som valt slöjd och lärarna som undervisar i ämnet i Sarlinska skolan och i Yläkoulu. För att alla ska förstå allvaret i frågan så måste jag belysa läsarna om allt som gått snett i renoveringen och förnyandet av slöjdsalarna i skolcentret i Pargas.

Första allvarliga misstaget som fastighetsverket gjorde var att man redan i planeringsskedet minskade på storleken av både tekniska- och textilsslöjdsalarna, vilket har lett till att utrymmena inte uppfyller dagens krav gällande ändamålsenliga utrymmen och att elevsäkerheten inte kan garanteras i den mån det skulle vara möjligt enligt dagens standard för motsvarande utrymmen.

Andra planeringsmissen som fastighetsenheten gjorde var att de grovt misslyckades med uppskattningen av tidtabellen för projektet.

När projektet påbörjades våren 2017, så lovade man att allt skulle vara färdigt till jullovet och att verksamheten skulle få sätta igång på vårterminen 2018, men tyvärr så höll inte tidtabellen och man kom ut med ett nytt bud och lovade att slöjdverksamheten skulle få sätta igång i de nyrenoverade utrymmena efter sportlovet 2018, men igen så kunde man inte hålla det som man lovade. Nu kom fastighetsenheten med ett bud som skulle hålla och man lovade att allt skulle vara klart till terminsstarten hösten 2018, men tyvärr är allt inte klart ännu vid skrivande stund, trots att verksamheten redan har flyttat till de nya utrymmena.

Den tredje stora missen är att fastighetsverket inte har lyssnat på slöjdlärarnas önskemål i en tillräcklig grad gällande maskinparken som skulle anskaffas till slöjdsalen och maskinernas placering. En välfungerande maskinpark är hjärtat i en slöjdsal.

Den fjärde och kanske mest fatala missen som ännu går att ordna, om vilja finns, är att övervakningen av träbearbetningsmaskinerna är näst intill omöjlig på grund av deras placering då man lagt in tegelväggar istället för avskärmningar av glas. Maskinellt arbete är således i nuläget ytterst begränsat med tanke på säkerheten. För att åtgärda detta, så borde en del av tegelväggarna ersättas med glas och det borde ske under skolans elevfria tid. Samtidigt bör även nödutgångarnas placering och tillgänglighet ses över och rättas till. Som det nu är finns en av nödutgångarna bakom en låst dörr som inte går att öppna utan nyckel. Undrar hur det har gått igenom brandinspektionen?

En avgörande skillnad mellan teoriämnenas böcker och datorer är att vissa av de större maskinerna i en slöjdsal kan förväntas hålla upp till 50 år och då kan man med all rätt ställa frågan, att varför har fastighetsenheten sparat i maskinparken och skaffat billigare/sämre maskiner än vad slöjdlärarna hade önskat sig?

Som fullmäktigeledamot och kollega till två av slöjdlärarna är jag medskyldig till en misslyckad process, för att jag inte agerat i tid trots de uppgifter som jag fått av slöjdlärarna som närvarat på de flesta planerings- och uppföljningsmötena gällande slöjdsalens renovering.

Största kängan går förstås åt dom som hållit i trådarna i renoveringsprojektet och som inte lyssnat på slöjdlärarnas (de sakkunnigas) önskemål. Nu kan man med all rätt konstatera att projektet inte gått som på Strömsö!

Nu hoppas jag att de beslutsfattare och tjänstemän som känner ansvar för den här processen genast kontaktar slöjdlärarna och beaktar de önskemål som ännu går att uppfylla, inom rimliga ramar, för att ens sätta lite plåster på de sår som denna process åstadkommit för lärarna och de elever som inte kunnat få den slöjdundervisning de skulle ha varit berättigade till.

Kyösti Kurvinen

Medlidande kollega och politiker

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*