Algsoppa – vems fel?

Sköna lata semesterdagar på stugan, ett uppfriskande dopp i det morgonlugna havet innan frukost och småslöa timmar på klipporna när det blåa havet böljar nedanför. Kunde semestern kunna bli bättre än så? Knappast.

Denna sköna sommaridyll har tyvärr de senaste veckorna varit en avlägsen hägring för många som har velat tillbringa sin semester i skärgården.

I stället för ett uppfriskande dopp har man mötts av mer eller mindre tjock algmassa vid stranden, ofta dock i ett vindstillt hav som har badat i gassande solsken. Jag tror att en och annan semesterfirare redan har sökt sig bort från skärgården och den tvångsexil på land som soppan av de blågröna algerna har orsakat.

Denna sorgliga situation har väckt skribenter på tidningars insändarspalter och på internets kommentarsajter att yttra sin frustration över misären och utpeka syndabockar som borde göra nånting åt saken.

De flesta kommentatorerna pekar ut jordbruket. En del skribenter är också övertygade om att det främst är de andra länderna runt Östersjön som är de stora syndabockarna och de som borde agera för att våra kustvatten skulle må bättre.

Vissa bär främst, till viss grad befogad, oro över det sjunkande ekonomiska värdet på sina strandtomter.

Gemensamt för de flesta kommentarer är att någon (annan) borde snabbt göra nånting för att skribenten själv inte skall behöva lida. Det verkar vara glest med människor som vill titta på eventuella egna ”synder” eller möjligheter till åtgärder för att förbättra havets tillstånd. Eller som ens ställer frågan vad man kunde göra själv.

Väderleksförhållandena har varit ypperliga för blågröna alger eller cyanobakterier som de egentligen heter. Den ovanligt varma och torra sommaren, ända från början av maj, har gynnat tillväxten av blågröna alger när vattnen har tidigt värmts upp, det har funnits ett överflöde av soltimmar och även vindarna har varit svaga.

Denna juli månad verkar bli varmast på 260 år; det vågar åtminstone SMHI i Sverige påstå redan nu. Även Meteorologiska institutet i Finland är på samma spår och ger en prognos på ovanligt varmt väder hela juli ut.

Även om alla kommande somrar inte kommer att följa årets mönster, är det ett faktum att klimatet värms upp och att sannolikheten för den här typen av somrar ökar i framtiden. Och i och med att även vinterhalvåret blir varmare, ökar den våta nederbörden och därmed erosionen och urlakningen av närsalter från landområden. Båda fenomenen gynnar förstås förekomst av blågröna alger och förlänger deras potentiella förekomstperiod.

Satellitkartorna visar kraftiga algblomningar dels längs med kusten i innerskärgården och dels i öppna havsområden, främst i Finska viken och norra Östersjön som vetter mot Skärgårdshavet.

Det är alltså frågan om två olika problem. Öppna havsområdens massförekomster förvärras av till exempel fosforflödet från Östersjöns syrefattiga djupområden och är ett resultat av flera länders sammansatta närsaltsutsläpp. Däremot orsakas de kustnära blomningarna främst av lokala utsläpp, medan påverkan av förhållanden i utsjöområdena är rätt minimal. Det här verkar glömmas bort av gemene man och även av vissa mera officiella kommentatorer.

Det går därmed inte att skylla enbart på andra Östersjöländer eller allmänt på jordbruk.

Det är förstås ett faktum att jordbruket orsakar en stor del av närsaltsläckaget från land och att i hela Östersjöskalan har utsläppen från våra grannländer en stor betydelse, men dessa utsläpp är långt ifrån de enda betydande.

Klimatförändringringen orsakar även ökade utsläpp från skogarna och alla andra öppna markytor.

Vi får inte heller glömma bort städernas dagvatten. Dessa har ökat på grund av mindre och mindre grönytor där vatten kan dräneras i marken och större nederbördsmängder som sköljer större hårda ytor. Dagvatten, som också innehåller en hel del närsalter, leds snabbt till ett skilt avloppsnätverk som går ut i vattendragen helt utan rening. I små instängda viksystem kan dessutom strandmuddringar och sommarstugornas utsläpp ha en avgörande betydelse.

Många åtgärder är redan vidtagna för att minska på läckaget av närsalter från jordbruksmarker, och de flesta jordbrukare har en god förståelse på problemen och villiga att ändra på odlingstekniker.

Den pågående klimatförändringen kräver tyvärr säkert ännu mera nytänkande gällande jordbruksmetoder än vad vi har trott fram till idag. Mat kommer vi att behöva, och ur flera synvinklar, även med tanke på klimatförändringen, är det bra att vi producerar vår mat så nära konsumenterna som möjligt.

Den utveckling som vi ser i jordbruket och i vår omgivning övrigt är ytterst avhängigt av våra egna val som konsumenter och medborgare. Det är vi och vår livsstil som avgör hur Östersjön mår och hur många somrar till med algsoppa vi ännu behöver genomleva.

Var och en kan bli ännu mera miljösmart konsument och välja oftare Östersjövänliga livsmedel, som vildfångad inhemsk fisk och vegetariska produkter. Det måste helt enkelt vara vår skyldighet mot vårt hav.

Johanna Mattila

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*