Åboforskare: Också en del kommentarer om Trump verkar fylla kriterierna för hatretorik

Jani Sinokki. LEHTIKUVA/MISKA KOIVUMÄKI

I och med att kulturen utvecklas, utvecklas nya former av rasism men grunden är den samma. Det säger forskaren Jani Sinokki vid Åbo universitet.

Jani Sinokki har redigerat det första filosofiska verket om rasism i Finland, Rasismi ja filosofia, som utkommer den här månaden. Bokens centrala budskap är att rasismen är ett mer invecklat fenomen än man ofta tänker på.

Sinokki definierar rasism som en tankemodell som riktar sig mot vissa grupper av människor baserat på ras, etnicitet eller kultur.

– Väsentligt är att man förhåller sig normativt. Man tänker sig att folks beteende kan förklaras utgående från ras eller kulturell bakgrund. Dessutom utgår man ifrån att grupperna är homogena.

Tidigare motiverades rasism ofta med rasteorier som baserade sig på biologi men biologin ersattes med kultur senast i slutet av 1980-talet. Trots att tyngdpunkten växlat är principen den samma.

– De gamla biologiska teorierna är likadana som den nuvarande kulturrasismen. I alla teorier har fokus legat på egenskaper vi värdesätter: Intelligens, begåvning i matematik eller konst, brottsliga benägenheter, säger Sinokki.

En intressant följd av det här är att till exempel politiker som anklagats för att ha gjort sig skyldiga till rasistiska uttalanden i offentligheten ofta försvarar sig med att förneka att de inte tror på någon värdehierarki mellan de biologiska raserna.

– Eftersom de gamla biologiska teorierna inte värdesatt folk på biologiska utan kulturella grunder, fungerar det här inte som något försvar.

Ett antal politiska aktörer har blivit dömda för rasistiska uttalanden och skriverier under de senaste månaderna.

De sannfinländska politikerna Terhi Kiemunki och Teuvo Hakkarainen dömdes båda till böter för hets mot folkgrupp och rättegången mot Sannfinländarnas ungdomsorganisations före detta ordförande Sebastian Tynkkynen pågår som bäst. Alla tre har hänvisat till sin yttrandefrihet. Tynkkynen började gråta i rätten och förnekade att han skulle vara rasist.

– Det är viktigt för folk att de inte uppfattas som omoraliska eller onda. Därför vill man bestrida sin rasism. Stämplas man som rasist är spelet förlorat.

I stället kan personer med rasistiska idéer försöka tänja på gränserna för att göra sina åsikter mer salongsfähiga. Ett exempel på det här är bruket av termer som ”invandringskritiker”.

Sinokki säger att det finns invandringskritik som inte är rasistisk: Framför man saklig kritik och efterlyser rationella motiveringar gör man sig inte skyldig till rasism. Om man däremot använder ”kritik” som synonym för att man kategoriskt motsätter sig invandring och invandrare uppfylls däremot kriterierna för rasism.

– Det är ofta en dimridå. Först anklagar man invandrare på lösa grunder och när det pekas ut som rasism försvarar man sig med att det här är motiverad kritik.

En av de största riskerna med förskönande ord för rasismen är att viktiga gränser suddas ut, vilket gör det svårare att skilja en konstruktiv kritisk debatt från en destruktiv.

Sinokki tror att den vanligaste formen av rasism är en lindrig och osynlig form där man drar allmänna slutsatser om folk utgående från deras bakgrund. Den omfattas ofta också av personer som kan förhålla sig positiva till invandring och betrakta sig som antirasister.

– De kan till exempel tänka att invandrarna behöver stöd därför att de inte är kapabla att anpassa sig till det finländska samhället. Det här tankesättet uppfyller kriterierna för rasism, trots att det saknar illvilja.

Individen bedöms helt utgående från sin bakgrund.

Sinokki poängterar också att hatretorik inte bestäms av målgruppen.

– Det är skäl att fästa uppmärksamhet vid rasistisk hatretorik men till exempel en del av kommentarerna om Trump efter valet verkar också fylla kriterierna för hatretorik, säger han.

Den allra värsta fallgropen i diskussionerna om rasism och invandring ser Sinokki som tron på att man själv har rätt. Han säger att filosofiskt sett borde varje individ emellanåt stanna upp och fundera över sina egna värderingar. Efter det är det var och ens plikt att motivera sina åsikter på ett sätt som kunde övertyga folk av annan åsikt.

– Har man inte beredskap till att bedöma vad man tror på och motivera sina åsikter rationellt finns det knappast förutsättningar för någon meningsfull diskussion, säger han.

(SPT–FNB/Jessica Suni)

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*