Åbo Akademis Erik Bonsdorff är Årets professor

Prisad. Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi, får utmärkelsen ”Årets professor” av Professorsförbundet. I motiveringen nämns hans långa akademiska karriär, som också sträcker sig utanför Finlands gränser. Han är en aktiv populariserare av marinbiologisk forskning och en uppskattad handledare. Foto: Dan Lolax

– Visst sjutton är det roligt!

Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi, ägnar sig åt statistik medan han gläds över titeln ”Årets professor” som Professorsförbundet har tilldelat honom, tillsammans med en prissumma på 20 000 euro.

I Finland finns cirka 2 000 professorer så sannolikheten att få förbundets utnämning är rätt liten, konstaterar han.

– Det bästa är att det är positiv uppskattning från den egna yrkeskåren. Dessutom har titeln inte gått till ÅA sedan Kirsi Lagerspetz fick den 1984, första gången som utmärkelsen delades ut.

Bonsdorff vill inte ta hela äran själv. Han berömmer den grupp doktorander och forskare han har jobbat och jobbar med. Ungdomarna gör att han känner sig inspirerad också som sextioplussare.

Bra tajming tycker Bonsdorff att Professorsförbundet också har haft. Att få utmärkelsen när Finland firar 100 år och året innan ÅA firar sitt sekel ger positiv synlighet för Bonsdorffs ämne, universitetet och svenskan.

Universiteten behöver positiv synlighet i dessa tider, säger han, för Finland blir ett andefattigt land om man inte låter det akademiska lyfta.

Bonsdorff vet vad detta akademiska lyft innebär. Då han 1999 flyttade från universitetet i Umeå till ÅA, som han valde framför Havsforskningsinstitutet i Helsingfors, var det för att ÅA lovade honom fria händer.

– Jag skulle tveklöst ha stannat i Sverige om inte det inte hade varit för ÅA och Stiftelsen för Åbo Akademi, som har stött mig mycket under åren.

I den bästa av världar drivs forskningen av nyfikenhet. Men professorsrollen är i dag långt ifrån avundsvärd, säger Bonsdorff. Och när professorerna själva börjar tycka att de inte kan förverkliga sina visioner, då lider forskningen och utbildningen.

Men samhället ska väl kunna ställa krav på forskarna?
– Fri forskning har aldrig funnits. Någon har alltid betalat. Det ska finnas förhoppningar om att forskare gör ett bra jobb och finansiärerna får gärna ha önskemål, men de ska inte styra forskningen.

Östersjöns tillstånd har länge varit i fokus för Bonsdorffs forskning. Nu säger han att övergödningen av Östersjön är ett gårdagsproblem.

Med det menar han att forskarna har tittat på fenomenet och tagit fram resultaten. Det är på basis av dem som politikerna måste fatta beslut.

Samtidigt måste marinbiologernas fokus flyttas till klimatförändringen och till dess inverkan på Östersjön.

– Då den fysikaliska omgivningen ändrar markant kan det bli etter värre.

Det perspektivskiftet innebär att forskarna inte kan förlita sig på gamla svar. Tvärtom så vet de ännu inte vilka frågor de ska ställa.

Det här är trots allt inte ett problem utan snarare vetenskapligt stimulerande.

– Om vi inte tillåts jobba med frågor som vi inte vet svaret på så kommer vi inte att vara förberedda på nya frågeställningar längre fram.

Finns det inte en risk att politiker skjuter fram viktig beslut med hänvisning till att forskarna inte har alla svar?
– Samhället ska fatta beslut på basis av vetenskapliga råd, vetenskapen kan inte fatta dessa beslut. Vi kan säga att övergödningen inte kan fiskas bort eller att det inte hjälper att ge syrelöst havsbotten konstgjord andning – det vore som att erbjuda plåster åt en drogmissbrukare – och politikerna ska fatta de nödvändiga besluten.

Men finländska politiker är överlag dåliga på att ta till sig av vetenskapliga rön, säger Bonsdorff. Det Finland saknar är vetenskapliga råd som väljer ut aktuell vetenskaplig forskning och ser till att beslutsfattare kommer i kontakt med den.

– Ett sådant råd skulle vara utan politiska kopplingar och våga ställa frågor som kan ha skrämmande svar. Det här är beslutsfattarna dåliga på, att ställa frågor och vara genuint öppna för svaren.

Bonsdorff kritiserar Finlands universitetspolitik för att den monterar ner det han kallar för nyfikenhetskunnandet och ersätter det med ett beställningskunnande.

Det senare är bara intresserat av färdiga svar, det förra är grunden för fri forskning.

Men det handlar inte bara om forskningen utan också om universitetens möjligheter att utbilda människor för samhället överlag och på så sätt garantera att de bästa personerna sitter på de viktiga posterna.

Jag skulle tveklöst ha stannat i Sverige om inte det inte varit för ÅA och Stiftelsen för Åbo Akademi, som stött mig mycket under åren.

Du nämnde de unga akademiker som du jobbar med. Vilka krav har de rätt att ställa på dig?
– De har rätt till stora krav. Det handlar om en symbios. Om jag inte har goda idéer, om jag inte är en stimulerande mentor, om jag inte bjuder in till en jämlik och självständig diskussion – då blir det inget. En nybliven doktor ska veta mera om sitt ämne än vad jag vet. Vilket i sin tur betyder att jag ska kunna förvänta mig mycket av dem.

Bonsdorff tillstår att forskare i dag inte har råd att gå på tomgång. Det finns inte rum för kreativ lättja. Därför blir den ömsesidiga öppenheten en viktig komponent i ett framgångsrikt forskningsteam. Bonsdorff talar gärna om hur internationell hans forskningsgrupp är.

– Jag har alltid jobbat på europeiska och nordiska arenor. Jag är stolt över det svenska men omger mig inte enbart med det.

Bonsdorff är Finlands ledande marinbiolog och den mest citerade. Själv förklarar han sin framgång med att han har en god näsa för frågeställningar. Han nosar fram dem just innan de blir populära.

Det underlättar också att vara gammal i gamet. Bonsdorff har jobbat i stora nätverk och många av forskarna är hans före detta elever.
– Jag är lojal mot ÅA men jag jobbar med forskare från andra universitet och gick i ett tidigt skede utanför Finlands gränser med min forskning.

Nu hoppas han på att ÅA ska bli en central aktör i universitetsnätverket The Seas of Norden. Genom att samla olika forskningsdiscipliner kring de nordiska havsområdena kan nätverket också bli en global aktör av rang.

Det behövs, för konkurrensen inom universitetsvärlden är stenhård och de finländska universiteten, inklusive ÅA, har mycket jobb att göra.

Hans eget ämne har en god tillströmning av begåvade utländska forskare men Bonsdorff befarar att allt fler finländare väljer bort en forskarkarriär eller väljer att inleda den utanför Finlands gränser eftersom framtidsutsikterna är dåliga här.

– Att den politiska ledningen sänder fula signaler genom att prata om ”jourhavande docenter” har förödande konsekvenser.

Erik Bonsdorff

  • Ålder: 62 år.
  • Aktuell som: Årets professor, utnämnd av Professorsförbundet.
  • Bor: I Åbo och Ekenäs.
  • Hobbyer: Jag har andra intressen men mitt jobb är också min hobby.
  • Vad ska du göra med prispengarna (20 000 euro)? De finner sin användning. De går inte till något vetenskapligt och min familj blir delaktig i det.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*