”ÅA-utredning om diskriminering är kalla fakta”

Specialsakkunnig. Robin Harms välkomnar avhandlingen om diskriminering på bostadsmarknaden. Han ger personer som riskerar bli diskriminerade rådet att banda samtal med till exempel hyresvärdar. Foto: Diskrimineringsombudsmannen

Beklagligt men inte förvånande.

Så sammanfattar Robin Harms, specialsakkunnig på diskrimineringsombudsmannens byrå, sin reaktion på utredningen om hur män med arabiska namn diskrimineras på bostadsmarknaden.

Utredningen gjordes av Annamaria Öblom, inom ramen för hennes pro gradu-avhandling vid Åbo Akademi.

Harms säger att i diskrimineringsombudsmannens kundkontaktregister finns ungefär 2 000 fall av misstänkt diskriminering.

Av de fallen handlar ungefär 200 om boende, till exempel att hyresvärdar diskriminerat potentiella hyresgäster på grund av etnicitet.

– Det inkluderar också romer, vår egen etniska minoritet.

En handfull av diskrimineringsfallen på bostadsmarknaden har förekommit i Åbo.

I Öbloms utredning var fokus på personer med arabiska mansnamn.

Harms säger att könsfaktorn är ett ärende för jämställdhetsombudsmannen, men hans erfarenhet överensstämmer med utredningen.

– Efter den senaste tidens skeenden blir situationen knappast bättre, säger Harms och syftar på knivattacken i Åbo.

Han säger att diskrimineringsombudsmannen har lyckats få fall till förlikning. Ibland har en gottgörelse betalats till den diskriminerade.

I regel är diskrimineringsfall trots allt svårbevisade. Även om hyresvärden eller förmedlingsfirman uttalar sig på ett diskriminerande sätt kan de dementera detta senare och påstå att valet av hyresgäst skedde på annan grund.

Därför är det viktigt att utredningar som Öbloms görs, säger Harms.

– De visar kalla fakta.

Harms påpekar att det är tillåtet att banda konversationer. Det kan vara lite omständligt men den som befarar att hen blir diskriminerad, kanske på grund av tidigare erfarenheter, kan på så sätt bevisa diskrimineringen.

Åtminstone kan det vara anledning att ha ett vittne med sig. Om till exempel en hyresvärds agerande leder till det som lagen kallar presumption om diskriminering är det upp till hyresvärden att bevisa motsatsen.

Ombudsmannens byrå samarbetar också med polisen och i allvarliga fall förs ärendet, med offrets samtycke, vidare till polisen.

I en rättsprocess måste det finnas bevis, en presumption om diskriminering räcker inte. Å andra sidan finns det fall, också inom den offentliga bostadsmarknaden, där diskriminering förekommer öppet med segregation som följd.

– Av olika skäl, till exempel grannars åsikter, har bostadsbolag inte accepterat utlänningar, säger Harms och citerar från ett fall: ”Till detta område tar vi inte svarta eller ryssar.”

I samband med utredningen skrev ÅU om irakiern Ahmed Zaidan som inte fått hyra trots att han var den enda intresserade av en bostad på Martinsgatan i Åbo.

Hyresvärdens förklaring var att hon ville vänta till studenterna kommer på hösten.

Harms säger att det låter som en bortförklaring. Om en hyresvärd vänder sig till studenter borde det framgå på förhand och preferenserna får som sagt inte utesluta någon viss grupp.

Ibland förmedlar hyresvärdar sina preferenser till bostadsförmedlarna. Om förmedlarna följer dem bryter de mot lagen och ombudsmannens byrå har uppmärksammat dem om detta, säger Harms.

Även om diskrimineringsfall kan lösas via förlikning och till och med gottgöras så är frågan om personen som diskriminerats verkligen vill ha en sådan hyresvärd.

I slutändan är det en attitydförändring som krävs, säger Harms.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*