ÅA-utredning avslöjar: Stram asyllinje har inte stöd av lagen

Spänd förväntan. Professor Elina Pirjatanniemi går igenom utredningen en sista gång. Hon hoppas att den leder till diskussion, och till att myndigheter och politiker slutar säga att allt är okej med Finlands asylprocess. Foto: Dan Lolax

Migrationsverkets tolkningslinje vad gäller asylansökningar har under en kort period blivit stramare på ett sätt som inte finner stöd i lagen.

Det här är problematiskt för rättsstaten Finland.

Det slås fast i en unik undersökning där Diskrimineringsombudsmannen har samarbetat med Åbo Akademi och Åbo universitet.

Från ÅA har Elina Pirjatanniemi, professor i statsrätt och folkrätt, varit en av de ansvariga.

Hon hoppas personligen att rapporten, som presenteras i dag, får Migrationsverket och ansvariga politiker att sluta säga att allt är okej.

– Det skulle vara fruktansvärt viktigt med en extern utredning.

Forskargruppen har utrett 243 asylbeslut som den haft tillgång till via Diskrimineringsombudsmannen.

125 av besluten togs år 2015 och 118 i fjol.

Utredningen har alltså jämfört skillnader i Migrationsverkets tolkningslinje 2015 och 2017.

Fokus har varit på positiva och negativa asylbeslut som gäller irakiska medborgare i åldrarna 18–34. Den gruppen utgör den största andelen av de asylsökande i Finland.

Slutsatserna är följande: under de jämförda perioderna har de asylsökandes profiler inte förändrats. Fortsättningsvis utgör männen en klart större grupp än kvinnorna.

Inte heller har de politiska eller religiösa skäl som de asylsökande åberopar förändrats nämnvärt.

Detsamma gäller för förföljelser som de asylsökande uppger sig vara rädda för och tidigare kränkningar som de hänvisar till.

Men medan de asylsökandes profiler och angivna skäl är oförändrade så är Migrationsverkets tolkning av ansökningarna inte det.

Ett exempel: år 2015 bedömde Migrationsverket att 85 procent av alla ansökningar som hänvisade till rädsla för fysiskt eller psykiskt våld som motiverade.

I fjol godkändes bara en femtedel av ansökningarna som hänvisade till fysiskt och psykiskt våld.

Det här innebär att det som för Migrationsverket var trovärdiga berättelser 2015 är det inte längre 2017.

Pirjatanniemi säger att det här, att asylbesluten under en så kort period ställts på ända, är iögonfallande.

Men hur överraskande är utredningens resultat egentligen? År 2016 slopade regeringen Sipilä möjligheten till humanitärt skydd, det vill säga möjligheten att få skydd även om asyl eller alternativt skydd inte beviljas.

I den offentliga diskussionen har mycket gjorts av Migrationsverkets hänvisning till intern flykt, det vill säga att en asylsökande kan sändas tillbaka till en säker del av hemlandet.

Häri ligger utredningens stora avslöjande.

Slopandet av humanitärt skydd har inte inverkat över huvud taget på den ökande andelen negativa asylbeslut av den anledningen att det skyddet sällan användes 2015.

Vad gäller hänvisningen till intern flykt så användes den väldigt sällan 2015.

I 2017 års process kom Migrationsverket aldrig så långt så att det behövde överväga alternativet: processen tog slut när det internationella skyddet inte ansågs vara motiverat.

Med andra ord: Migrationsverkets stramare linje bygger inte på någon laglig grund utan på något annat. Men vad?

Pirjatanniemi säger att utredningen är empirisk till sin karaktär och man ska vara försiktig med att tolka siffror.

– Men det är oroväckande att en myndighet som fattar beslut om människors liv kan strama åt sin linje utan att motivera det med lagar.

I den allmänna debatten har man frågat sig var politikernas ansvar slutar och tjänstemännens börjar. Kan det handla om något outtalat, en sorts antydning från politiskt håll om hur Migrationsverket ska agera?

– Poängen är att politiker ska styra myndigheter via lagstiftning och myndigheter ska följa lagstiftningen och inget annat. Utgående från utredningen kan vi konstatera att det åtminstone finns en risk för att det här inte följs.

Kan en tolkning av det här vara att Migrationsverket misskötte sig fram till 2015 och korrigerade felet efter det?

– Vi har inte undersökt det. Visst skulle det vara intressant om det visade sig att Migrationsverket misskött sig fram till 2015 men vi måste lite på att de skött sig.

Däremot så bär besluten 2017 märken av en stressad process.

Besluten är inte längre lika utförligt motiverade som de var 2015 och motiveringar för positiva beslut saknas helt. Det försvårar bedömningar om hur jämlikt och ändamålsenligt myndigheten har agerat, säger Pirjatanniemi.

Hon säger att den aktuella utredningen inte svarar på alla frågor. Till exempel vet man inte hur slopandet av rätten till juridiskt biträde från asylprocessens början påverkat asylbesluten.

Man har heller inte utrett hur Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Irak spelat in.

Det här är något som myndigheten ofta hänvisar till men Pirjatanniemi undrar om Irak blivit säkrare på en så kort tid att det motiverar helomvändningen i Migrationsverkets tolkningslinje.

Dessutom ska varje asylfall behandlas individuellt, oavsett säkerhetsläget i Irak.

Vad hoppas ni att utredningen leder till?

– Vi vill att det blir en diskussion. Vi har ingen agenda, men vill gärna fortsätta utreda. Lite spännande är det, det blir nog en rekyl av något slag.

Plock ur utredningen

  • Andelen positiva asylbeslut 2015: 86 procent.
  • Andelen negativa asylbeslut 2015: 14 procent.
  • Andelen positiva asylbeslut 2017: 21 procent.
  • Andelen negativa asylbeslut: 79 procent.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*