ÅA-professor tvingas tacka nej till betalda diplomarbeten

I labbet. Frida Sjögren visste vad hon ville studera efter studentexamen. Mattias Strandbergs väg till diplomarbetet har varit lite krokigare, men alltid nära kemin. Professor Stefan Willför säger unga som är intresserade av hårda vetenskaper hör till en minoritet. Foto: Dan Lolax

Frida Sjögren, 24, från Pargas står i beråd att avsluta den praktiska delen av sitt diplomarbete i naturmaterialteknik vid Åbo Akademi.

I praktiken är hon redan anställd av företaget som beställt diplomarbetet, CH Bioforce i Reso.

Sjögrens medstudent Mattias Strandberg, 27, från Ekenäs, är längre hunnen i sitt diplomarbete om nanocellulosa, för UPM Metsä.

Hans framtid är lite mer öppen men orolig är han inte.

Det behöver han heller inte vara. De som utexamineras från ämnet kemiteknik vid ÅA får jobb, säger Stefan Willför, professor i förnybara materialens kemi och laboratorieansvarig för trä- och papperskemi.

Och då menar han alla. Faktum är att Willför har för få studenter.

– I år har jag tvingats tack nej till fem, sex betalda diplomarbeten på grund av att det inte finns studenter.

I huvudsak skriver de studerande sina diplomarbeten som ett beställningsarbete.

Willför berättar att ämnet har ett brett samarbete med bolag som Fortum, UPM, Metsä Group, Neste, Kemira, CH Bioforce och en rad skogsbolag i Sverige.

Språkkunskaperna gör att utexaminerade ofta får anställning i Sverige.

– När bolagen köper diplomarbetsprojekt är det viktigt att de förstår att det är offentligt, säger Willför.

Brukar det vara ett problem?
– Vi försöker undvika det. Projekten resulterar i ett offentligt diplomarbete och ibland i en ytterligare rapport som bara är för bolagets ögon.

Blir inte projekten väldigt styrda av näringslivet?
– Om vi talar om en grundexamen så är de inte för styrda. Det är när man kommer upp på högre nivå som man måste vara försiktig.

Sjögren ser inte heller några problem i upplägget utan upplever det tvärtemot som sporrande att veta att hon får jobb.

– Det är motiverande att studera något som lönar sig.

Hennes område är dissolving massa. I korthet innebär det att man försöker utvinna cellulosa som är så ren som möjligt. I tillverkningen av till exempel textilfibrer är renheten en viktig faktor.

Strandberg säger att det viktiga är att få ett första jobb och komma in på arbetsmarknaden. Risken finns att man annars blir sittande och nya studenter tar sig förbi.

Väl inne på arbetsmarknaden kan man sedan byta jobb, säger Strandberg.

Sjögren säger å sin sida att även om jobbet i Reso är optimalt på många sätt, inte minst tack vare placeringen, så har hon ställt vissa krav.

– Jag vill inte endast jobba okritiskt i ett laboratorium och göra standardanalyser, utan vill vara delaktig som diplomingenjör i process- och produktutveckling.

Strandberg gissar att det är svårt för en nyutexaminerad att veta om det första jobbet är bra eller dåligt, och Willför konstaterar att oavsett arbetsplatsen handlar det första halvåret om att sätta sig i skolbänken igen för att förstå den specifika arbetsplatsens rutiner.

– Hur man jobbar varierar från fabrik till fabrik, men det som uppskattas är att de utexaminerade förstår processtänket, hur papperstillverkningsprocessen går till, säger Willför.

– Dessutom är man aldrig fullärd, säger Sjögren.

De studerande på kemitekniken kommer i kontakt med näringslivet på mässor, genom exkursioner, genom alumner som bjuds in för att föreläsa och genom sommarjobb.

Ämnet ger också skolklasser, från grundskola till gymnasiet, möjligheten att bekanta sig med studierna. Bland annat får de göra papper.

Strandberg säger att hans egen väg till naturmaterialtekniken varit krokig. Han var aldrig bra på kemi i skolan men tyckte trots det att ämnet var intressant.

Efter att ha studerat kemi ett år kom han fram till att kemiteknik var hans grej. Under kandidatstudierna var processkemi huvudämnet och kandidatavhandling skrev han för Laboratoriet för organisk kemi.

Efter det fjärde studieåret fick han sommarjobb på ett pappersbruk i Sverige. Därför blev naturmaterialteknik och Willförs labb intressant.

Väl tillbaka i Åbo kollade han upp vilka kurser som fanns och på kuppen fick han det diplomarbete som han nu slutför.

– Till en början trodde jag att pappersindustrin var ett sjunkande skepp och inget lönt att satsa på.

Sjögren, däremot, visste redan när hon tog studenten 2012 vad hon skulle göra.

– Pappa visade mig en artikel i ÅU om naturmaterialteknik och jag visste direkt att jag ville studera det. Jag har alltid gillat biologi och kemi.

Hon och Strandberg tillhör trots allt en minoritet. Intresset för naturvetenskaper och teknik falnar, inte bara i Finland och Europa utan globalt, säger Willför.

Strandberg tror att ämnen som fysik, kemi och matematik upplevs som svåra och om en studerande inte har goda kunskaper om dem redan före gymnasietiden är förutsättningarna för att studera de hårda vetenskaperna inte goda.

Sjöberg gissar att unga siktar på ett jobb som de tror är roligt. Lång matematik och kemi framstår kanske inte som roligt. Men det är det, intygar hon.

Ett sätt att vända den negativa trenden är att popularisera vetenskapen ännu mera än vad som görs i dag. Kampanjerna måste också tidigareläggas. Redan i grundskolan måste budskapet ut om vad som krävs.

Problemet, säger Strandberg, är att unga i den åldern tycker att andra saker är mer intressanta.

– Det är mindre kemi och mera ”jag vill ha en moped”.

LÄS OCKSÅ: Ingenjörsbristen i Åboregionen fick ingen optimal lösning

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*