BOKEN: En rättighet också för den som inte kan se – att läsa och att resa

Gunilla Löfmans bok om att ha en allvarlig synskada och att arbeta för synskadades rätt till information och läsning rekommenderas för alla som vill stärka social jämlikhet hemma och i välden. Foto: Pressbild

Vad gör man om man mitt i livet drabbas av en irreparabel synskada? Tanken är fasaväckande, vardagen är ju beroende av att vi kan navigera smidigt. Och konst och kultur riktar sig oftast oreflekterat till seende.

Gunilla Löfmans bok som lakoniskt heter ”… att se …” (punkterna kanske markerar att seende också i överförd bemärkelse) startar med det sammanbrott den brutala diagnosen innebär. Som företagare, ägare till en bokföringsfirma, var det katastrofalt. Det går en tid, men sen kommer förändringen, och den blir stor.

Berättelsen som följer är strukturerad som en dagbok. Helheten är indelad i nio kapitel, som är numrerade som olika steg på en resa. Varje dagboksanteckning har en beskrivande överskrift. Det är ett väl uttänkt sätt att sy ihop skildringen som är sprängfylld av energi och känsla, som annars kunde rinna över alla bräddar.

Warszawa, Bangkok, Senegal

Det är omöjligt att inte imponeras av det första steget, en resa på egen hand genom Baltikum till Warszawa. Den är ingen renodlad turistresa, mer ett test hur man kan ta sig fram i främmande miljöer om man har nedsatt syn, om man inte kan läsa skyltar, till exempel. Året är 2012.

Senare samma år är Gunilla Löfman en av Finlands delegater vi den stor konferens om synskadade och utbildning i Bangkok. Där finns också Moussa Thiare från Senegal, ansvarig bland annat för handikappfrågor vid universitetet i Dakar, som tar kontakt med henne efteråt.

Det hela utvecklar sig till ett givande samarbete, tillsammans verkar de för att göra information och litteratur tillgänglig för synskadade i Senegal. Från och med 2017 är Moussa Thiare koordinator för WBU:s afrikanska gren och arbetar för att Marrakechavtalet, som innebär att talböcker för synskadade ska kunna lånas över landsgränser, ska ratificeras i hans arbetsområde i norra, västra och centrala Afrika.

Boken följer delvis med deras gemensamma ansträngningar för rätten till information för synskadade, rätten att läsa. Och den uppehåller sig mycket vid Gunilla Löfmans resor till Senegal, till exempel vad det innebär att företa långa flygresor med mellanlandningar om man är gravt synskadad.

Ett slags naturlig dramaturgi

Det är personligt och närgånget. Att gå och handla i den lokala marknaden kan vara ett äventyr för normalseende, för den som har en synnedsättning får det en alldeles annan karaktär. Vinsten för läsaren är att sätta sig in i allt detta.

Tonfallen varierar liksom på en glidande skala, från ett talspråksliknande berättande i de inledande sekvenserna, till den höga temperaturen hos aktivisten som skickar ansökningar kors och tvärs, eller svalkan hos den sakligt informerande representanten för internationella intresseorganisationer.

Det finns ett slags naturlig dramaturgi i detta. Boken ger en inblick i hur jämlikhet för personer med funktionsnedsättning är ett område som lätt blir underprioriterat – det är viktigt att tänka och handla både lokalt och globalt i detta. Gunilla Löfmans bok delar med sig insikter här. Funktionsnedsättning är ju ofta ett bestående tillstånd, att försöka underlätta borde vara ett ständigt pågående arbete.

… att se …

av Gunilla Löfman
Omslag och grafisk form: Crealio Design/Ove Lillas
Labyrinth Books, 2018
213 s.

Ann-Christine Snickars

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*